로그인

창세기 24장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 67절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och Abraham war gammal och wäl ålderstigen: Och HERren hade wälsignat honom i all stycke. And Abraham was old, and well stricken in age: and the Lord had blessed Abraham in all things.
2 Då sade han til sin äldsta hustjenare, den all hans tingest förestod: Lägg dina hand under mina länd; And Abraham said unto his eldest servant of his house, that ruled over all that he had, Put, I pray thee, thy hand under my thigh:
3 Och swär mig wid HERran, himmelens och jordenes Gud, at du icke tager minom sone hustru af Canaans döttrar, ibland hwilka jag bor: And I will make thee swear by the Lord, the God of heaven, and the God of the earth, that thou shalt not take a wife unto my son of the daughters of the Canaanites, among whom I dwell:
4 Utan far in uti mitt fädernesland, och til mina slägt, och tag minom sone Isaac hustru. But thou shalt go unto my country, and to my kindred, and take a wife unto my son Isaac.
5 Tjenaren sade: Om så hände, at qwinnan icke wille komma med mig in i detta land, skall jag då låta din son komma dit i landet igen, dädan du kommen äst? And the servant said unto him, Peradventure the woman will not be willing to follow me unto this land: must I needs bring thy son again unto the land from whence thou camest?
6 Abraham sade til honom: Wakta dig derföre, at du icke förer min son dit igen. And Abraham said unto him, Beware thou that thou bring not my son thither again.
7 HERren himmelens Gud, som mig tog utu mins faders huse, och utu mitt födsloland, den med mig talat, och desslikes swurit och sagt hafwer: Detta landet will jag gifwa dine säd; han skall sända sin Ängel framför dig, at du skalt taga minom sone der hustru. The Lord God of heaven, which took me from my father’s house, and from the land of my kindred, and which spake unto me, and that sware unto me, saying, Unto thy seed will I give this land; he shall send his angel before thee, and thou shalt take a wife unto my son from thence.
8 Hwar nu qwinnan dig icke följa will; så äst du qwitt denna ed: Allenast låt icke min son komma dit igen. And if the woman will not be willing to follow thee, then thou shalt be clear from this my oath: only bring not my son thither again.
9 Då lade tjenaren sina hand under Abrahams sins herras länd, och swor honom här uppå. And the servant put his hand under the thigh of Abraham his master, and sware to him concerning that matter.
10 Så tog tjenaren tio camelar, af sins herras camelar, och drog åstad, och hade med sig af allahanda sins herras håfwor, och war uppe, och for til Mesopotamien til Nahors stad. And the servant took ten camels of the camels of his master, and departed; for all the goods of his master were in his hand: and he arose, and went to Mesopotamia, unto the city of Nahor.
11 Der lät han camelarna blifwa utanför stadenom, wid en wattubrunn, om aftonen då qwinfolken plägade der komma och taga watn, And he made his camels to kneel down without the city by a well of water at the time of the evening, even the time that women go out to draw water.
12 Och sade: Herre, mins herras Abrahams Gud, kom i dag emot mig, och gör barmhertighet med minom herra Abraham. And he said, O Lord God of my master Abraham, I pray thee, send me good speed this day, and shew kindness unto my master Abraham.
13 Si, jag står här när wattubrunnenom, och deras döttrar, som bo i denna stad, warda här utkommande til at taga watn. Behold, I stand here by the well of water; and the daughters of the men of the city come out to draw water:
14 Hwar nu någon piga kommer, och jag säger til henne: Hålt hit dina kruko, och låt mig dricka, och hon säger: Drick, jag will ock gifwa dina camelar dricka, at hon är den samma, som du hafwer beskärt dinom tjenare Isaac, och at jag derpå må förstå, at du hafwer gjort barmhertighet med minom herra. And let it come to pass, that the damsel to whom I shall say, Let down thy pitcher, I pray thee, that I may drink; and she shall say, Drink, and I will give thy camels drink also: let the same be she that thou hast appointed for thy servant Isaac; and thereby shall I know that thou hast shewed kindness unto my master.
15 Och förra än han uttalat hade: Si, Rebecka Bethuels dotter kom ut, hwilken är Milcas son, den Nahors Abrahams broders hustru war, hon bar ena kruko på axlarna. And it came to pass, before he had done speaking, that, behold, Rebekah came out, who was born to Bethuel, son of Milcah, the wife of Nahor, Abraham’s brother, with her pitcher upon her shoulder.
16 Och hon war en ganska dägelig piga under ansiktet, och war ännu jungfru, och ingen man hade känt henne: Hon kom ned til brunnen, och fylde krukona, och wille gå hem igen. And the damsel was very fair to look upon, a virgin, neither had any man known her: and she went down to the well, and filled her pitcher, and came up.
17 Då lopp tjenaren emot henne, och sade: Låt mig dricka något litet watn af dine kruko. And the servant ran to meet her, and said, Let me, I pray thee, drink a little water of thy pitcher.
18 Och hon sade: Drick, min herre: Och strax tog hon krukona ned på sina hand, och gaf honom dricka. And she said, Drink, my lord: and she hasted, and let down her pitcher upon her hand, and gave him drink.
19 Och då hon hade gifwit honom dricka, sade hon: Jag will ock ösa watn åt dina camelar, til dess at de få alle dricka. And when she had done giving him drink, she said, I will draw water for thy camels also, until they have done drinking.
20 Och hon slog strax watnet utu krukone i hoen, och lopp åter til brunnen til at ösa, och watnade alla hans camelar. And she hasted, and emptied her pitcher into the trough, and ran again unto the well to draw water, and drew for all his camels.
21 Men mannen undrade på henne, och war stilla, til dess han kunde få weta, om HERren hade gjort hans resa lyckosam, eller ej. And the man wondering at her held his peace, to wit whether the Lord had made his journey prosperous or not.
22 Då nu alle camelarne hade druckit, tog han fram et gyldene ännespann, wägandes en half sikel, och twå armringar til hennes händer, wägande tio siklar guld; And it came to pass, as the camels had done drinking, that the man took a golden earring of half a shekel weight, and two bracelets for her hands of ten shekels weight of gold;
23 Och sade: Min dotter, hwem hörer du til? Säg mig dock det: Hafwe wi ock rum til at få herberge i dins faders huse? And said, Whose daughter art thou? tell me, I pray thee: is there room in thy father’s house for us to lodge in?
24 Hon sade til honom: Jag är Bethuels dotter, Mikas sons, som hon hafwer födt Nahor. And she said unto him, I am the daughter of Bethuel the son of Milcah, which she bare unto Nahor.
25 Och hon sade ytterligare til honom: Är ock så mycket halm och foder när oss, och rum nog til herberge. She said moreover unto him, We have both straw and provender enough, and room to lodge in.
26 Då böjde mannen sig ned, och bad til HERran. And the man bowed down his head, and worshipped the Lord.
27 Och sade: Lofwad ware HERren, mins herras Abrahams Gud, som icke hafwer tagit sina barmhertighet och sina sanning ifrå minom herra: Förty HERren hafwer fört mig den rätta wägen til mins herras broders hus. And he said, Blessed be the Lord God of my master Abraham, who hath not left destitute my master of his mercy and his truth: I being in the way, the Lord led me to the house of my master’s brethren.
28 Och pigan lopp, och sade allt detta i sins moders huse. And the damsel ran, and told them of her mother’s house these things.
29 Och Rebecka hade en broder, som het Laban: Och Laban lopp ut til mannen wid brunnen. And Rebekah had a brother, and his name was Laban: and Laban ran out unto the man, unto the well.
30 Och när han såg ännespannet och armringarna i sine systers händer, och hörde Rebeckas sine systers ord, at hon sade: Så hafwer mannen sagt mig; kom han til mannen: Och si, han stod när camelarna wid brunnen: And it came to pass, when he saw the earring and bracelets upon his sister’s hands, and when he heard the words of Rebekah his sister, saying, Thus spake the man unto me; that he came unto the man; and, behold, he stood by the camels at the well.
31 Och sade: Kom här in, du HERrans wälsignade, hwi står du här ute? Jag hafwer rymt huset, och gjort rum för camelarna. And he said, Come in, thou blessed of the Lord; wherefore standest thou without? for I have prepared the house, and room for the camels.
32 Så hade han mannen in i huset, och lade af camelarna, och gaf dem halm och foder, och watn til at twå hans fötter, och männernas, som med honom woro. And the man came into the house: and he ungirded his camels, and gave straw and provender for the camels, and water to wash his feet, and the men’s feet that were with him.
33 Och satte mat för honom. Då sade han: Jag will icke äta, förra än jag hafwer wärfwat mitt ärende. De swarade: Säg. And there was set meat before him to eat: but he said, I will not eat, until I have told mine errand. And he said, Speak on.
34 Han sade: Jag är Abrahams tjenare. And he said, I am Abraham’s servant.
35 Och HERren hafwer rikeliga wälsignat min herra, och han är stor worden, och han hafwer gifwit honom får och fä, silfwer och guld, tjenare och tjenarinnor, camelar och åsnar. And the Lord hath blessed my master greatly; and he is become great: and he hath given him flocks, and herds, and silver, and gold, and menservants, and maidservants, and camels, and asses.
36 Der til hafwer Sara, mins herras hustru, födt minom herra en son i sinom ålderdom, honom hafwer han gifwit allt det han hafwer. And Sarah my master’s wife bare a son to my master when she was old: and unto him hath he given all that he hath.
37 Och min herre hafwer tagit en ed af mig, och sagt: Du skalt icke taga minom sone någon hustru af de Cananeers döttrar, i hwilkas land jag bor; And my master made me swear, saying, Thou shalt not take a wife to my son of the daughters of the Canaanites, in whose land I dwell:
38 Utan far bort til mins faders hus, och til mina slägt, tag der minom sone hustru. But thou shalt go unto my father’s house, and to my kindred, and take a wife unto my son.
39 Men jag sade til min herra: Huru? Om qwinnan icke will följa mig? And I said unto my master, Peradventure the woman will not follow me.
40 Då sade han til mig: HERren, för hwilkom jag wandrar, warder sändandes sin Ängel med dig, och skall göra din wäg lyckosam, så at du skalt taga minom sone hustru af mine slägt och mins faders huse. And he said unto me, The Lord, before whom I walk, will send his angel with thee, and prosper thy way; and thou shalt take a wife for my son of my kindred, and of my father’s house:
41 Då skall du wara min ed qwitt, när du kommer til mina slägt; gifwa de dig icke, så äst du min ed qwitt. Then shalt thou be clear from this my oath, when thou comest to my kindred; and if they give not thee one, thou shalt be clear from my oath.
42 Så kom jag i dag til brunnen, och sade: HERre, mins herras Abrahams Gud, hafwer du gjort min wäg lyckosam, den jag nu reser: And I came this day unto the well, and said, O Lord God of my master Abraham, if now thou do prosper my way which I go:
43 Si, så står jag här wid wattubrunnen. När nu en jungfru kommer här ut til at taga watn, och jag säger til henne: Gif mig litet watn at dricka af dine kruko; Behold, I stand by the well of water; and it shall come to pass, that when the virgin cometh forth to draw water, and I say to her, Give me, I pray thee, a little water of thy pitcher to drink;
44 Och hon warder sägandes: Drick du; jag will ock watna dina camelar: det är den qwinna, som HERren hafwer beskärt mins herras sone. And she say to me, Both drink thou, and I will also draw for thy camels: let the same be the woman whom the Lord hath appointed out for my master’s son.
45 Förra än jag nu sådan ord utsagt hade i mino hjerta, si, då kom Rebecka ut med ene kruko på sine axel, och gick ned åt brunnen til at taga watn. Då sade jag til henne: Gif mig dricka. And before I had done speaking in mine heart, behold, Rebekah came forth with her pitcher on her shoulder; and she went down unto the well, and drew water: and I said unto her, Let me drink, I pray thee.
46 Och hon tog snarliga krukona af sin axel, och sade: Drick; dina camelar will jag ock watna. Så drack jag, och hon watnade också camelarna. And she made haste, and let down her pitcher from her shoulder, and said, Drink, and I will give thy camels drink also: so I drank, and she made the camels drink also.
47 Och jag frågade henne, och sade: Hwars dotter äst du? Hon swarade: Jag är Bethuels dotter, Nahors sons, som Milca honom födt hafwer. Då hängde jag et ännespann på hennes anlete, och armringar öfwer hennes händer: And I asked her, and said, Whose daughter art thou? And she said, The daughter of Bethuel, Nahor’s son, whom Milcah bare unto him: and I put the earring upon her face, and the bracelets upon her hands.
48 Och böjde mig neder, och bad til HERran, och lofwade HERran, mins herras Abrahams Gud, som mig hade fört rätta wägen, at jag skulle taga til hans son mins herras broders dotter. And I bowed down my head, and worshipped the Lord, and blessed the Lord God of my master Abraham, which had led me in the right way to take my master’s brother’s daughter unto his son.
49 Om I nu ären de, som bewisen minom herra barmhertighet och sanning, så säger mig det: Hwar ock icke, så säger mig ock det; at jag wänder mig antingen til den högra sidona, eller til den wänstra. And now if ye will deal kindly and truly with my master, tell me: and if not, tell me; that I may turn to the right hand, or to the left.
50 Då swarade Laban och Bethuel, och sade: Det är utgångit af HERranom, derföre kunne wi intet säga dig emot, hwarken ondt eller godt. Then Laban and Bethuel answered and said, The thing proceedeth from the Lord: we cannot speak unto thee bad or good.
51 Der är Rebecka för dig, tag henne, och far din wäg, at hon blifwer dins herras sons hustru, som HERren sagt hafwer. Behold, Rebekah is before thee, take her, and go, and let her be thy master’s son’s wife, as the Lord hath spoken.
52 Då Abrahams tjenare hörde dessa ord, bugade han sig til jordena för HERranom. And it came to pass, that, when Abraham’s servant heard their words, he worshipped the Lord, bowing himself to the earth.
53 Och tog fram silfwer och gyldene klenodier och kläder, och gaf dem Rebecka: Men hennes broder och moder gaf han örter. And the servant brought forth jewels of silver, and jewels of gold, and raiment, and gave them to Rebekah: he gave also to her brother and to her mother precious things.
54 Då åt han och drack samt med männerne, som med honom woro, och blefwo der öfwer nattena. Om morgonen stod han up, och sade: Låter mig fara til min herra. And they did eat and drink, he and the men that were with him, and tarried all night; and they rose up in the morning, and he said, Send me away unto my master.
55 Men hennes broder och moder sade: Låt dock blifwa pigona wid tio dagar när oss; sedan skall du fara. And her brother and her mother said, Let the damsel abide with us a few days, at the least ten; after that she shall go.
56 Då sade han til dem: Förhåller mig icke, förty HERren hafwer gjort min wäg lyckosam: Släpper mig, at jag far til min herra. And he said unto them, Hinder me not, seeing the Lord hath prospered my way; send me away that I may go to my master.
57 Då sade de: Låter oss kalla pigona, och fråga hwad hon säger dertil. And they said, We will call the damsel, and enquire at her mouth.
58 Och de kallade Rebecka, och sade til henne: Will du fara med denne mannenom? Hon swarade: Ja, jag will med honom. And they called Rebekah, and said unto her, Wilt thou go with this man? And she said, I will go.
59 Så läto de Rebecka sina syster fara med hennes ammo, och Abrahams tjenare, och hans följare. And they sent away Rebekah their sister, and her nurse, and Abraham’s servant, and his men.
60 Och de wälsignade Rebecka, och sade til henne: Du äst wår syster, förkofra dig til tusende tusend, och din säd besitte sina fienders portar. And they blessed Rebekah, and said unto her, Thou art our sister, be thou the mother of thousands of millions, and let thy seed possess the gate of those which hate them.
61 Så redde Rebecka sig til med sina pigor, och satte sig på camelarna, och följde mannen efter. Och tjenaren tog Rebecka til sig, och for sin wäg. And Rebekah arose, and her damsels, and they rode upon the camels, and followed the man: and the servant took Rebekah, and went his way.
62 Men Isaac kom ifrå den brunnen, som kallades dens lefwandes och seendes; ty han bodde i det landet söder ut. And Isaac came from the way of the well Lahai–roi; for he dwelt in the south country.
63 Och war utgången til at bedja i markene om aftonen: Och hof up sin ögon, och såg at camelarne kommo der. And Isaac went out to meditate in the field at the eventide: and he lifted up his eyes, and saw, and, behold, the camels were coming.
64 Och Rebecka hof up sin ögon, och såg Isaac: Då steg hon af camelen, And Rebekah lifted up her eyes, and when she saw Isaac, she lighted off the camel.
65 Och sade til tjenaren: Hwad man är det, som kommer emot oss på markene? Tjenaren sade: Det är min herre. Då tog hon mantelen och höljde sig. For she had said unto the servant, What man is this that walketh in the field to meet us? And the servant had said, It is my master: therefore she took a vail, and covered herself.
66 Och tjenaren förtälde Isaac allt, huru han sakena uträttat hade. And the servant told Isaac all things that he had done.
67 Då förde Isaac henne in i sins moders Saras hyddo, och tog Rebecka, och hon wardt hans hustru, och han wardt kär åt henne: Och så wardt Isaac hugswalad öfwer sina moder. And Isaac brought her into his mother Sarah’s tent, and took Rebekah, and she became his wife; and he loved her: and Isaac was comforted after his mother’s death.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL