로그인

창세기 21장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 창세기 (Genesis) · 33절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och HERren sökte Sara, såsom han sagt hade, och HERren gjorde med henne såsom han talat hade. And the Lord visited Sarah as he had said, and the Lord did unto Sarah as he had spoken.
2 Och Sara wardt hafwande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, wid den tiden, som Gud honom föresagt hade. For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
3 Och Abraham nämnde sin son, som honom född war, Isaac, den honom Sara födt hade. And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.
4 Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade. And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.
5 Hundrade år gammal war Abraham, då honom hans son Isaac födder war. And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.
6 Och Sara sade: Gud hafwer gjort mig et löje; ty hwilken det får höra, han får le åt mig. And Sarah said, God hath made me to laugh, so that all that hear will laugh with me.
7 Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfwom, at Sara dägde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom? And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born him a son in his old age.
8 Och barnet wäxte, och wardt afwandt: Och Abraham gjorde et stort gästabud den dagen, då Isaac afwandes. And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the same day that Isaac was weaned.
9 Och Sara fick se den Egyptiska qwinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, at han war en bespottare. And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.
10 Och sade til Abraham: Drif denna tjensteqwinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqwinnones son skall icke ärfwa med min son Isaac. Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, even with Isaac.
11 Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull. And the thing was very grievous in Abraham’s sight because of his son.
12 Men Gud sade til honom: Låt dig icke tycka hårdt wara om pilten och tjensteqwinnone: Allt det Sara dig sagt hafwer, så lyd henne: Förty i Isaac skall säden dig nämnd warda. And God said unto Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad, and because of thy bondwoman; in all that Sarah hath said unto thee, hearken unto her voice; for in Isaac shall thy seed be called.
13 Jag skall ock göra tjensteqwinnones son til folk, derföre, at han din säd är. And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he is thy seed.
14 Då stod Abraham bittida up om morgonen, och tog bröd och en flaska med watn, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin wäg, och for will i öknene, wid BerSaba. And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave it unto Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beer–sheba.
15 Då nu watnet i flaskone war förtärdt, kastade hon pilten under en buska. And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.
16 Och gick bort och satte sig twärs öfwer långt ifrå, wid et armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå at pilten dör. Och wid hon satt twärs öfwer, hof hon up sina röst, och gret. And she went, and sat her down over against him a good way off, as it were a bowshot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against him, and lift up her voice, and wept.
17 Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hwad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafwer hört piltens röst, der han ligger. And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is.
18 Statt up, tag pilten, och hålt honom med dina händer: Ty jag skall göra honom til stort folk. Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.
19 Och Gud öpnade hennes ögon, at hon fick se en wattubrunn. Då gick hon til och fylde sina flasko med watn, och gaf piltenom dricka. And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.
20 Och Gud war med piltenom; han wäxte, och bodde i öknene, och wardt en god skytte. And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.
21 Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land. And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.
22 På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfwitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör. And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spake unto Abraham, saying, God is with thee in all that thou doest:
23 Så swär mig nu wid Gud, at du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafwer gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst. Now therefore swear unto me here by God that thou wilt not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son’s son: but according to the kindness that I have done unto thee, thou shalt do unto me, and to the land wherein thou hast sojourned.
24 Då sade Abraham: Jag will swärja. And Abraham said, I will swear.
25 Och Abraham straffade Abimelech för den wattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med wåld. And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech’s servants had violently taken away.
26 Då swarade Abimelech: Jag hafwer icke wist, ho det gjorde: Ej heller sade du mig det; dertil hafwer jag icke hört det förra än i dag. And Abimelech said, I wot not who hath done this thing: neither didst thou tell me, neither yet heard I of it, but to day.
27 Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda et förbund med hwarannan. And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.
28 Och Abraham stälde sju lamb afsides. And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
29 Sade Abimelech til Abraham: Hwad skola de sju lamb, som du hafwer stält der afsides? And Abimelech said unto Abraham, What mean these seven ewe lambs which thou hast set by themselves?
30 Han swarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, at de skola wara mig til ert wittnesbörd, at jag denna brunn grafwit hafwer. And he said, For these seven ewe lambs shalt thou take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have digged this well.
31 Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba: Då stodo Abimelech och hans härhöfwitsman Phicol up, och drogo in i de Philisteers land igen. Wherefore he called that place Beer–sheba; because there they sware both of them.
32 — Thus they made a covenant at Beer–sheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.
33 Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om HERrans ewiga Guds namn: And Abraham planted a grove in Beer–sheba, and called there on the name of the Lord, the everlasting God.
34 Och war en främling uti de Philisteers land i långan tid. And Abraham sojourned in the Philistines’ land many days.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL