로그인

요한복음 4장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 요한복음 (John) · 54절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes; When therefore the Lord knew how the Pharisees had heard that Jesus made and baptized more disciples than John,
2 (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;) (Though Jesus himself baptized not, but his disciples,)
3 Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen. He left Judea, and departed again into Galilee.
4 Så måste han gå genom Samarien. And he must needs go through Samaria.
5 Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph; Then cometh he to a city of Samaria, which is called Sychar, near to the parcel of ground that Jacob gave to his son Joseph.
6 Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig såned vid brunnen; och det var vid sjette timman. Now Jacob’s well was there. Jesus therefore, being wearied with his journey, sat thus on the well: and it was about the sixth hour.
7 Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka; There cometh a woman of Samaria to draw water: Jesus saith unto her, Give me to drink.
8 Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat. (For his disciples were gone away unto the city to buy meat.)
9 Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter. Then saith the woman of Samaria unto him, How is it that thou, being a Jew, askest drink of me, which am a woman of Samaria? for the Jews have no dealings with the Samaritans.
10 Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten. Jesus answered and said unto her, If thou knewest the gift of God, and who it is that saith to thee, Give me to drink; thou wouldest have asked of him, and he would have given thee living water.
11 Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten? The woman saith unto him, Sir, thou hast nothing to draw with, and the well is deep: from whence then hast thou that living water?
12 Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap? Art thou greater than our father Jacob, which gave us the well, and drank thereof himself, and his children, and his cattle?
13 Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen; Jesus answered and said unto her, Whosoever drinketh of this water shall thirst again:
14 Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif. But whosoever drinketh of the water that I shall give him shall never thirst; but the water that I shall give him shall be in him a well of water springing up into everlasting life.
15 Da sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten. The woman saith unto him, Sir, give me this water, that I thirst not, neither come hither to draw.
16 Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit. Jesus saith unto her, Go, call thy husband, and come hither.
17 Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man; The woman answered and said, I have no husband. Jesus said unto her, Thou hast well said, I have no husband:
18 Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant. For thou hast had five husbands; and he whom thou now hast is not thy husband: in that saidst thou truly.
19 Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet. The woman saith unto him, Sir, I perceive that thou art a prophet.
20 Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall. Our fathers worshipped in this mountain; and ye say, that in Jerusalem is the place where men ought to worship.
21 Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren. Jesus saith unto her, Woman, believe me, the hour cometh, when ye shall neither in this mountain, nor yet at Jerusalem, worship the Father.
22 I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen. Ye worship ye know not what: we know what we worship: for salvation is of the Jews.
23 Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola. But the hour cometh, and now is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit and in truth: for the Father seeketh such to worship him.
24 Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen. God is a Spirit: and they that worship him must worship him in spirit and in truth.
25 Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes. The woman saith unto him, I know that Messias cometh, which is called Christ: when he is come, he will tell us all things.
26 Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig. Jesus saith unto her, I that speak unto thee am he.
27 Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne? And upon this came his disciples, and marvelled that he talked with the woman: yet no man said, What seekest thou? or, Why talkest thou with her?
28 Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket: The woman then left her waterpot, and went her way into the city, and saith to the men,
29 Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus? Come, see a man, which told me all things that ever I did: is not this the Christ?
30 Då gingo de af staden, och kommo till honom. Then they went out of the city, and came unto him.
31 Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät. In the mean while his disciples prayed him, saying, Master, eat.
32 Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten. But he said unto them, I have meat to eat that ye know not of.
33 Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta? Therefore said the disciples one to another, Hath any man brought him ought to eat?
34 Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk. Jesus saith unto them, My meat is to do the will of him that sent me, and to finish his work.
35 Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd. Say not ye, There are yet four months, and then cometh harvest? behold, I say unto you, Lift up your eyes, and look on the fields; for they are white already to harvest.
36 Och den der uppskar, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. And he that reapeth receiveth wages, and gathereth fruit unto life eternal: that both he that soweth and he that reapeth may rejoice together.
37 Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär. And herein is that saying true, One soweth, and another reapeth.
38 Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingängne i deras arbete. I sent you to reap that whereon ye bestowed no labour: other men laboured, and ye are entered into their labours.
39 Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort. And many of the Samaritans of that city believed on him for the saying of the woman, which testified, He told me all that ever I did.
40 När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar. So when the Samaritans were come unto him, they besought him that he would tarry with them: and he abode there two days.
41 Och mycket flere trodde för hans ords skull; And many more believed because of his own word;
42 Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare. And said unto the woman, Now we believe, not because of thy saying: for we have heard him ourselves, and know that this is indeed the Christ, the Saviour of the world.
43 Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen. Now after two days he departed thence, and went into Galilee.
44 Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland. For Jesus himself testified, that a prophet hath no honour in his own country.
45 Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen. Then when he was come into Galilee, the Galileans received him, having seen all the things that he did at Jerusalem at the feast: for they also went unto the feast.
46 Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum. So Jesus came again into Cana of Galilee, where he made the water wine. And there was a certain nobleman, whose son was sick at Capernaum.
47 När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden. When he heard that Jesus was come out of Judea into Galilee, he went unto him, and besought him that he would come down, and heal his son: for he was at the point of death.
48 Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke. Then said Jesus unto him, Except ye see signs and wonders, ye will not believe.
49 Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör. The nobleman saith unto him, Sir, come down ere my child die.
50 Sade Jesus till honom: Gäck, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick. Jesus saith unto him, Go thy way; thy son liveth. And the man believed the word that Jesus had spoken unto him, and he went his way.
51 Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver. And as he was now going down, his servants met him, and told him, saying, Thy son liveth.
52 Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom. Then enquired he of them the hour when he began to amend. And they said unto him, Yesterday at the seventh hour the fever left him.
53 Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus. So the father knew that it was at the same hour, in the which Jesus said unto him, Thy son liveth: and himself believed, and his whole house.
54 Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen. This is again the second miracle that Jesus did, when he was come out of Judea into Galilee.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL