사무엘하 22장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 사무엘하 (2 Samuel) · 51절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
6 Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig.
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗