로그인

사도행전 8장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 사도행전 (Acts) · 40절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och Saulus hade samtyckt hans död. Men på samma tid vardt en stor förföljelse emot den församling, som var i Jerusalem; och de vordo alle förströdde omkring i Judee land, och i Samarien, förutan Apostlarna. And Saul was consenting unto his death. And at that time there was a great persecution against the church which was at Jerusalem; and they were all scattered abroad throughout the regions of Judea and Samaria, except the apostles.
2 Och någre gudfruktige män skötte Stephanum, och hade stor gråt öfver honom. And devout men carried Stephen to his burial, and made great lamentation over him.
3 Men Saulus tog till att föröda församlingena; gick hit och dit i husen, och drog fram män och qvinnor, och lät sätta dem i fängelse. As for Saul, he made havock of the church, entering into every house, and haling men and women committed them to prison.
4 Men de som förströdde voro, foro omkring och predikade ordet. Therefore they that were scattered abroad went every where preaching the word.
5 Och Philippus kom ned uti en stad i Samarien, och predikade for dem om Christa Then Philip went down to the city of Samaria, and preached Christ unto them.
6 Men folket gåfvo akt uppå hvad Philippus sade; hörandes endrägteliga, och seendes de tecken, som han gjorde; And the people with one accord gave heed unto those things which Philip spake, hearing and seeing the miracles which he did.
7 Ty de orene andar foro ut af mångom, som med dem besatte voro, ropande med höga röst; och månge borttagne och ofärdige vordo helbregda. For unclean spirits, crying with loud voice, came out of many that were possessed with them: and many taken with palsies, and that were lame, were healed.
8 Och i den staden vardt stor glädje. And there was great joy in that city.
9 Så var der en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden plägade bruka trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara mycket myndigan. But there was a certain man, called Simon, which beforetime in the same city used sorcery, and bewitched the people of Samaria, giving out that himself was some great one:
10 Till honom höllo sig alle, både små och store, sägande: Denne är Guds kraft, hvilken stor är. To whom they all gave heed, from the least to the greatest, saying, This man is the great power of God.
11 Men de höllo sig derföre till honom, att han i lång tid hade förvillt dem med sin trolldom. And to him they had regard, because that of long time he had bewitched them with sorceries.
12 När de nu trodde Philippo, som predikade om Guds rike, och om Jesu Christi Namn, vordo der både män och qvinnor döpte. But when they believed Philip preaching the things concerning the kingdom of God, and the name of Jesus Christ, they were baptized, both men and women.
13 Då trodde ock Simon med, och när han döpt var, höll han sig intill Philippum; och då han såg sådana tecken och krafter ske, förundrade han sig storliga. Then Simon himself believed also: and when he was baptized, he continued with Philip, and wondered, beholding the miracles and signs which were done.
14 Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra att Samarien hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum och Johannem. Now when the apostles which were at Jerusalem heard that Samaria had received the word of God, they sent unto them Peter and John:
15 När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda. Who, when they were come down, prayed for them, that they might receive the Holy Ghost:
16 Ty han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i Herrans Jesu Namn. (For as yet he was fallen upon none of them: only they were baptized in the name of the Lord Jesus.)
17 Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda. Then laid they their hands on them, and they received the Holy Ghost.
18 När Simon såg, att den Helge Ande gafs dermed, att Apostlarna lade händer på dem, böd han dem penningar, And when Simon saw that through laying on of the apostles’ hands the Holy Ghost was given, he offered them money,
19 Sägandes: Gifver ock mig den magten, att hvem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda. Saying, Give me also this power, that on whomsoever I lay hands, he may receive the Holy Ghost.
20 Då sade Petrus till honom: Det du fördömd vorde med dina penningar; efter du menar, att Guds gåfva kan fås för penningar. But Peter said unto him, Thy money perish with thee, because thou hast thought that the gift of God may be purchased with money.
21 Du hafver hvarken del eller lott i detta ordet; ty ditt hjerta är icke rätt för Gudi. Thou hast neither part nor lot in this matter: for thy heart is not right in the sight of God.
22 Derföre bättra dig af denna dine ondsko, och bed Gud, att dig dins hjertas tankar måga förlåtna varda; Repent therefore of this thy wickedness, and pray God, if perhaps the thought of thine heart may be forgiven thee.
23 Ty jag ser, att du äst full med bitter galla, och bebunden i vrånghet. For I perceive that thou art in the gall of bitterness, and in the bond of iniquity.
24 Då svarade Simon, och sade: Beder I Herran för mig, att mig intet öfvergår af det I säden. Then answered Simon, and said, Pray ye to the Lord for me, that none of these things which ye have spoken come upon me.
25 Och sedan de hade betygat, och talat Herrans ord, vände de om igen åt Jerusalem; och predikade Evangelium i många städer i Samarien. And they, when they had testified and preached the word of the Lord, returned to Jerusalem, and preached the gospel in many villages of the Samaritans.
26 Men Herrans Ängel talade till Philippum, och sade: Statt upp, och gack söderut, den vägen, som löper nederåt ifrå Jerusalem, till Gaza, som öde är. And the angel of the Lord spake unto Philip, saying, Arise, and go toward the south unto the way that goeth down from Jerusalem unto Gaza, which is desert.
27 Så stod han upp, och gick. Och si, en Ethiopisk man, en kamererare, och väldig när Drottning Candaces uti Ethiopien, h vilken hon hade satt öfver alla sina håfvor; han var kommen till Jerusalem, der att tillbedja; And he arose and went: and, behold, a man of Ethiopia, an eunuch of great authority under Candace queen of the Ethiopians, who had the charge of all her treasure, and had come to Jerusalem for to worship,
28 Och for hem igen, satt på sin vagn, och las den Propheten Esaias. Was returning, and sitting in his chariot read Esaias the prophet.
29 Då sade Anden till Philippus: Gack fram, och gif dig intill denna vagnen. Then the Spirit said unto Philip, Go near, and join thyself to this chariot.
30 Då lopp Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaias, och sade: Förstår du ock hvad du läs? And Philip ran thither to him, and heard him read the prophet Esaias, and said, Understandest thou what thou readest?
31 Då sade han: Huru skulle jag förståt, utan mig någor vistet? Och bad Philippus, att han skulle uppstiga, och sitta när sig. And he said, How can I, except some man should guide me? And he desired Philip that he would come up and sit with him.
32 Och det han las i Skriftene var detta: Såsom ett får vardt han ledder till att slagtas, och såsom ett lamb är tyst för honom, som klipper det, så hafver han icke öppnat sin mun. The place of the scripture which he read was this, He was led as a sheep to the slaughter; and like a lamb dumb before his shearer, so opened he not his mouth:
33 I hans förnedring är hans dom borttagen; men ho kan uttala hans lifslängd? Ty hans lif är borttaget af jordene. In his humiliation his judgment was taken away: and who shall declare his generation? for his life is taken from the earth.
34 Då svarade kamereraren Philippo, och sade: Jag beder dig, om hvem hafver Propheten detta sagt, om sig, eller om någon annan? And the eunuch answered Philip, and said, I pray thee, of whom speaketh the prophet this? of himself, or of some other man?
35 Då öppnade Philippus sin mun, och begynte af denna Skriftene predika Evangelium för honom om Jesu. Then Philip opened his mouth, and began at the same scripture, and preached unto him Jesus.
36 Och vid de foro framåt vägen, kommo de till ett vatten; och kamereraren sade: Si, vattnet; hvad hindrar, att jag icke döpes? And as they went on their way, they came unto a certain water: and the eunuch said, See, here is water; what doth hinder me to be baptized?
37 Då sade Philippus: Om du tror af allt hjerta, så må det väl ske. Han svarade, och sade: Jag tror Jesum Christum vara Guds Son. And Philip said, If thou believest with all thine heart, thou mayest. And he answered and said, I believe that Jesus Christ is the Son of God.
38 Och han lät hålla vagnen; och de stego ned i vattnet, både Philippus och kamereraren; och han döpte honom. And he commanded the chariot to stand still: and they went down both into the water, both Philip and the eunuch; and he baptized him.
39 Och när de gingo upp utu vattnet, tog Herrans Ande Philippum bort, och kamereraren såg honom intet sedan; utan for sin väg, och var glad. And when they were come up out of the water, the Spirit of the Lord caught away Philip, that the eunuch saw him no more: and he went on his way rejoicing.
40 Och Philippus vardt funnen i Azot; och vandrade omkring, och predikade Evangelium i alla städer, tilldess han kom till Cesarea. But Philip was found at Azotus: and passing through he preached in all the cities, till he came to Cesarea.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL