로그인

사도행전 4장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 사도행전 (Acts) · 37절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Då de nu talade till folket, kommo dertill Presterna, och föreståndaren i templet, och de Sadduceer; And as they spake unto the people, the priests, and the captain of the temple, and the Sadducees, came upon them,
2 Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade, i Jesu, uppståndelsen ifrå de döda; Being grieved that they taught the people, and preached through Jesus the resurrection from the dead.
3 Och togo fatt på dem, och satte dem i häktelse, till annan dagen; ty det var redo aftonen. And they laid hands on them, and put them in hold unto the next day: for it was now eventide.
4 Men månge af dem, som orden hört hade, trodde; och vardt talet på männerna vid femtusend. Howbeit many of them which heard the word believed; and the number of the men was about five thousand.
5 Så begaf det sig dagen derefter, att deras öfverste och äldste, och Skriftlärde i Jerusalem; And it came to pass on the morrow, that their rulers, and elders, and scribes,
6 Och Hannas öfverste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro af öfversta Prestaslägtet, församlade sig; And Annas the high priest, and Caiaphas, and John, and Alexander, and as many as were of the kindred of the high priest, were gathered together at Jerusalem.
7 Och hade dem fram för si£, och frågade dem: Af hvad magt, eller i hvad namn, hafven I detta gjort? And when they had set them in the midst, they asked, By what power, or by what name, have ye done this?
8 Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I öfverste för folket, och äldste i Israel; Then Peter, filled with the Holy Ghost, said unto them, Ye rulers of the people, and elders of Israel,
9 Efter vi i dag blifve dömde för denna välgerningen på denna sjuka mannen, genom hvilka han är helbregda vorden; If we this day be examined of the good deed done to the impotent man, by what means he is made whole;
10 Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom Jesu Christi Nazareni Namn, den I Korsfäst hafven, den Gud uppväckt hafver ifrå de döda, står nu denne helbregda för eder. Be it known unto you all, and to all the people of Israel, that by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom ye crucified, whom God raised from the dead, even by him doth this man stand here before you whole.
11 Han är den stenen, som af eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en hörnsten; This is the stone which was set at nought of you builders, which is become the head of the corner.
12 Och i ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat Namn under himmelen menniskomen gifvet, i hvilko vi skole salige varda. Neither is there salvation in any other: for there is none other name under heaven given among men, whereby we must be saved.
13 När de sågo sådana allvarlighet i Petro och Johanne, och funno dock att de voro olärde och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med Jesus. Now when they saw the boldness of Peter and John, and perceived that they were unlearned and ignorant men, they marvelled; and they took knowledge of them, that they had been with Jesus.
14 Och mannen sågo de ståndandes der när dem, som helbregda var gjorder; ty de kunde der intet emot säga; And beholding the man which was healed standing with them, they could say nothing against it.
15 Utan bödo dem gå ut af Rådet, och handlade sedan emellan sig; But when they had commanded them to go aside out of the council, they conferred among themselves,
16 Sägande: Hvad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjordt af dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det. Saying, What shall we do to these men? for that indeed a notable miracle hath been done by them is manifest to all them that dwell in Jerusalem; and we cannot deny it.
17 Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga förbjuda dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro mennisko. But that it spread no further among the people, let us straitly threaten them, that they speak henceforth to no man in this name.
18 Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn. And they called them, and commanded them not to speak at all nor teach in the name of Jesus.
19 Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt for Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom män I sjelfve döma. But Peter and John answered and said unto them, Whether it be right in the sight of God to hearken unto you more than unto God, judge ye.
20 Ty vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve. For we cannot but speak the things which we have seen and heard.
21 Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var. So when they had further threatened them, they let them go, finding nothing how they might punish them, because of the people: for all men glorified God for that which was done.
22 Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var. For the man was above forty years old, on whom this miracle of healing was shewed.
23 Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade. And being let go, they went to their own company, and reported all that the chief priests and elders had said unto them.
24 Då de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är; And when they heard that, they lifted up their voice to God with one accord, and said, Lord, thou art God, which hast made heaven, and earth, and the sea, and all that in them is:
25 Du, som genom din tjenares Davids mun sagt hafver: Hvi hafva Hedningarna upprest sig, och folket tagit sig före det fåfängt är? Who by the mouth of thy servant David hast said, Why did the heathen rage, and the people imagine vain things?
26 Jorderikes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot Herran, och emot hans Christ. The kings of the earth stood up, and the rulers were gathered together against the Lord, and against his Christ.
27 Sannerliga församlade sig emot din heliga Son, Jesum, den du smort hafver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna och Israels folk; For of a truth against thy holy child Jesus, whom thou hast anointed, both Herod, and Pontius Pilate, with the Gentiles, and the people of Israel, were gathered together,
28 Till att göra hvad din hand och råd tillförene beslutit hade, att ske skulle. For to do whatsoever thy hand and thy counsel determined before to be done.
29 Och nu, Herre, se till deras trug, och gif dina tjenare, att de med all tröst tala din ord; And now, Lord, behold their threatenings: and grant unto thy servants, that with all boldness they may speak thy word,
30 Uträckandes dina hand dertill, att sundhet, och tecken, och under måga göras genom din heliga Sons Jesu Namn. By stretching forth thine hand to heal; and that signs and wonders may be done by the name of thy holy child Jesus.
31 Och då de bedit hade, rördes rummet, der de uti församlade voro; och de vordo alle fulle af dem Helga Anda, och talade Guds ord med tröst. And when they had prayed, the place was shaken where they were assembled together; and they were all filled with the Holy Ghost, and they spake the word of God with boldness.
32 Och uti hela hopen, som trodde, var ett hjerta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af det han ägde; utan all ting voro dem menlig. And the multitude of them that believed were of one heart and of one soul: neither said any of them that ought of the things which he possessed was his own; but they had all things common.
33 Och Apostlarna båro med stora kraft vittnesbörd till Herrans Jesu Christi uppståndelse; och stor nåd var öfver dem alla. And with great power gave the apostles witness of the resurrection of the Lord Jesus: and great grace was upon them all.
34 Och ingen var heller ibland dem, som något fattades; ty så månge, som åkrar eller hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade; Neither was there any among them that lacked: for as many as were possessors of lands or houses sold them, and brought the prices of the things that were sold,
35 Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades h värj om och enom, efter som honom behof var. And laid them down at the apostles’ feet: and distribution was made unto every man according as he had need.
36 Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, det uttydt är, hugsvalelsens son, en Levit, bördig af Cypren; And Joses, who by the apostles was surnamed Barnabas, (which is, being interpreted, The son of consolation,) a Levite, and of the country of Cyprus,
37 Han hade en åker, den sålde han; och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter. Having land, sold it, and brought the money, and laid it at the apostles’ feet.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL