로그인

사도행전 26장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 사도행전 (Acts) · 32절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Då sade Agrippa till Paulum: Dig tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte Paulus sina hand ut, och talade för sig: Then Agrippa said unto Paul, Thou art permitted to speak for thyself. Then Paul stretched forth the hand, and answered for himself:
2 Jag håller mig nu lycksaligan, att jag skall försvara mig i dag inför dig, Konung Agrippa, i all de stycker, der jag öfver anklagad varder af Judomen; I think myself happy, king Agrippa, because I shall answer for myself this day before thee touching all the things whereof I am accused of the Jews:
3 Aldramest medan ja£ vet, att du äst förståndig på de sedvänjor och spörsmål, som ibland Judarna äro; hvarföre beder jag dig, att du ville höra mig tåleliga. Especially because I know thee to be expert in all customs and questions which are among the Jews: wherefore I beseech thee to hear me patiently.
4 Mitt lefverne ifrån ungdomen, huru det af begynnelsen ibland detta folk i Jerusalem varit hafver, veta alle Judar, My manner of life from my youth, which was at the first among mine own nation at Jerusalem, know all the Jews;
5 Som mig förr känt hafva, om de vilja best ät; ty jag hafver varit en Pharisee, hvilket är det strängesta parti uti vår Gudstjenst. Which knew me from the beginning, if they would testify, that after the most straitest sect of our religion I lived a Pharisee.
6 Och nu står jag här för rätten, för hoppets skull till det löfte, som skedt är till våra fäder af Gudi; And now I stand and am judged for the hope of the promise made of God unto our fathers:
7 Till hvilket de tolf vår slägte förhoppas sig komma skola, tjenande Gudi stadeliga natt och dag; för detta hopps skull, Konung Agrippa, varder jag anklagad af Judomen. Unto which promise our twelve tribes, instantly serving God day and night, hope to come. For which hope’s sake, king Agrippa, I am accused of the Jews.
8 Hvi varder det hållet af eder otroligit, om Gud uppväcker de döda? Why should it be thought a thing incredible with you, that God should raise the dead?
9 Jag mente väl hos mig sjelf, att jag mycket göra skulle, stridandes emot Jesu Nazareni Namn; I verily thought with myself, that I ought to do many things contrary to the name of Jesus of Nazareth.
10 Som jag ock gjorde i Jerusalem; och mänga heliga kastade jag i fängelse, dertill jag magt tagit hade af de öfversta Presterna; och då de dräpne vordo, förde jag domen. Which thing I also did in Jerusalem: and many of the saints did I shut up in prison, having received authority from the chief priests; and when they were put to death, I gave my voice against them.
11 Och i alla Synagogor pinade jag dem ofta, och nödgade dem till hädelse; och var dem så mycket ondsinnig, att jag förföljde dem ock uti de främmande städer. And I punished them oft in every synagogue, and compelled them to blaspheme; and being exceedingly mad against them, I persecuted them even unto strange cities.
12 För hvilka sak, när jag for till Damascum, med öfversta Presternas magt och förlof; Whereupon as I went to Damascus with authority and commission from the chief priests,
13 Vid middagstid, o Konung, såg jag i vägen ett sken af himmelen, klarare än solskenet, skinandes kringom mig, och dem som med mig foro. At midday, O king, I saw in the way a light from heaven, above the brightness of the sun, shining round about me and them which journeyed with me.
14 Och när vi alle föllo ned till jordena, hörde jag ena röst tala till mig, och säga på Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Dig är svårt att spjerna emot udden. And when we were all fallen to the earth, I heard a voice speaking unto me, and saying in the Hebrew tongue, Saul, Saul, why persecutest thou me? it is hard for thee to kick against the pricks.
15 Då sade jag: Ho äst du. Herre? Sade han: Jag är Jesus, den du förföljer. And I said, Who art thou, Lord? And he said, I am Jesus whom thou persecutest.
16 Men res dig upp, och statt på dina fötter; ty dertill hafver jag uppenbarat mig för dig, att jag skall skicka dig till en tjenare och vittne om det du sett hafver; och desslikes om det jag dig ännu uppenbara skall; But rise, and stand upon thy feet: for I have appeared unto thee for this purpose, to make thee a minister and a witness both of these things which thou hast seen, and of those things in the which I will appear unto thee;
17 Och vill frälsa dig för folket, och för Hedningarna, till hvilka jag nu sänder dig; Delivering thee from the people, and from the Gentiles, unto whom now I send thee,
18 Att du skall öppna deras ögon, att de skola omvändas ifrå mörkret till ljuset, och ifrå Satans magt till Gud; att de skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland dem som helgade äro, genom trona till mig. To open their eyes, and to turn them from darkness to light, and from the power of Satan unto God, that they may receive forgiveness of sins, and inheritance among them which are sanctified by faith that is in me.
19 Så var jag icke ohörig den himmelska synene, Konung Agrippa; Whereupon, O king Agrippa, I was not disobedient unto the heavenly vision:
20 Utan begynte förkunna först för dem som voro i Damasco och Jerusalem, och öfver allt Judiska landet, och sedan desslikes Hedningomen, att de skulle bättra sig, och omvända sig till Gud, görandes sådana gerningar som bättring tillhörde. But shewed first unto them of Damascus, and at Jerusalem, and throughout all the coasts of Judea, and then to the Gentiles, that they should repent and turn to God, and do works meet for repentance.
21 För den sakens skull grepo Judarna mig i templet, och bödo till att dräpa mig. For these causes the Jews caught me in the temple, and went about to kill me.
22 Dock hafver jag njutit Guds hjelp dertill, att jag ännu står i denna dag, betygandes både små och stora; intet annat sägandes, än det Propheterna sagt hafva att ske skulle, och Moses: Having therefore obtained help of God, I continue unto this day, witnessing both to small and great, saying none other things than those which the prophets and Moses did say should come:
23 Att Christus lida skulle, och vara den förste af de dödas uppståndelse, och förkunna ett ljus folkena och Hedningomen. That Christ should suffer, and that he should be the first that should rise from the dead, and should shew light unto the people, and to the Gentiles.
24 Då han nu sådant för sig svarat hade, sade Festus med höga röst: Du äst rasande, Paule; mycken konst hafver gjort dig rasande. And as he thus spake for himself, Festus said with a loud voice, Paul, thou art beside thyself; much learning doth make thee mad.
25 Och sade han: Min gode Feste, jag är intet rasande; utan talar sann och förnuftig ord. But he said, I am not mad, most noble Festus; but speak forth the words of truth and soberness.
26 Ty Konungen vet detta väl, för hvilkom jag ock trösteliga talar; ty jag håller det så före, att intet deraf är honom fördoldt; ty det är icke skedt lönliga. For the king knoweth of these things, before whom also I speak freely: for I am persuaded that none of these things are hidden from him; for this thing was not done in a corner.
27 Tror du Propheterna, Konung Agrippa? Jag vet, att du tror. King Agrippa, believest thou the prophets? I know that thou believest.
28 Då sade Agrippa till Paulum: Fögo ting fattas, att du talar så för mig, att jag varder Christen. Then Agrippa said unto Paul, Almost thou persuadest me to be a Christian.
29 Och sade Paulus: Jag både väl af Gudi, ehvad der fattas fögo eller mycket uti, att ej allenast du, utan ock alle de, som mig höra i dag, vorde sådane som jag är, undantagne dessa banden. And Paul said, I would to God, that not only thou, but also all that hear me this day, were both almost, and altogether such as I am, except these bonds.
30 Och när han detta talat hade, stod Konungen upp, och landshöfdingen, och Bernice, och de som såto der med dem. And when he had thus spoken, the king rose up, and the governor, and Bernice, and they that sat with them:
31 Och vid de gingo afsides, talade de emellan sig, sägande: Denne mannen hafver intet gjort, det döden eller band värdt är. And when they were gone aside, they talked between themselves, saying, This man doeth nothing worthy of death or of bonds.
32 Och sade Agrippa till Festum: Denne mannen mätte väl vordit lösgifven, hade han icke skjutit sig till Kejsaren. Then said Agrippa unto Festus, This man might have been set at liberty, if he had not appealed unto Cesar.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL