로그인

마태복음 26장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 75절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och det begaf sig, när JEsus hade lyktat all dessa ord, sade han til sina Lärjungar: And it came to pass, when Jesus had finished all these sayings, he said unto his disciples,
2 I weten, at twå dagar härefter warder Påska, och menniskones Son skall öfwerantwardas til at korsfästas. Ye know that after two days is the feast of the passover, and the Son of man is betrayed to be crucified.
3 Då församlade sig de öfwerste Presterne, och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfwersta Prestens palats, som het Caiphas; Then assembled together the chief priests, and the scribes, and the elders of the people, unto the palace of the high priest, who was called Caiaphas,
4 Och rådslogo, huru de måtte få gripa JEsum med list, och dräpa honom. And consulted that they might take Jesus by subtilty, and kill him.
5 Dock sade de: Icke i högtiden, at et uplopp icke warder i folkena. But they said, Not on the feast day, lest there be an uproar among the people.
6 Då nu JEsus war i Bethanien, i den spitelska Simons hus; Now when Jesus was in Bethany, in the house of Simon the leper,
7 Steg en qwinna fram til honom, och hade et glas med dyr smörjelse, och gjöt det på hans hufwud, der han satt wid bord. There came unto him a woman having an alabaster box of very precious ointment, and poured it on his head, as he sat at meat.
8 Då hans Lärjungar det sågo, wordo de misslynte, och sade: Hwad gjordes denna förspillning behof? But when his disciples saw it, they had indignation, saying, To what purpose is this waste?
9 Denna smörjelse måtte man hafwa wäl dyrt sålt, och gifwit de fattiga. For this ointment might have been sold for much, and given to the poor.
10 När JEsus det förnam, sade han til dem: Hwi gören I denna qwinnona illa til frids; ty hon hafwer gjort med mig en god gerning? When Jesus understood it, he said unto them, Why trouble ye the woman? for she hath wrought a good work upon me.
11 I hafwen alltid fattiga när eder; men alltid hafwen I icke mig. For ye have the poor always with you; but me ye have not always.
12 Det hon hafwer utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafwer hon gjort mig til begrafning. For in that she hath poured this ointment on my body, she did it for my burial.
13 Sannerliga säger jag eder, hwar som helst i hela werldene detta Evangelium warder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt warda henne til åminnelse. Verily I say unto you, Wheresoever this gospel shall be preached in the whole world, there shall also this, that this woman hath done, be told for a memorial of her.
14 Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort til de öfwersta Presterna; Then one of the twelve, called Judas Iscariot, went unto the chief priests,
15 Och sade: Hwad wiljen I gifwa mig, at jag förråder eder honom? Och de wordo öfwerens med honom om tretio silfpenningar. And said unto them, What will ye give me, and I will deliver him unto you? And they covenanted with him for thirty pieces of silver.
16 Och ifrå den tiden sökte han tilfälle, at han måtte förråda honom. And from that time he sought opportunity to betray him.
17 Men på första Sötebrödsdagen gingo Lärjungarna til JEsum, och sade til honom: Hwar will du, at wi skole tilreda dig äta Påskalambet? Now the first day of the feast of unleavened bread the disciples came to Jesus, saying unto him, Where wilt thou that we prepare for thee to eat the passover?
18 Då sade han: Går in i staden til en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig will jag hålla Påska, med mina Lärjungar. And he said, Go into the city to such a man, and say unto him, The Master saith, My time is at hand; I will keep the passover at thy house with my disciples.
19 Och Lärjungarna gjorde som JEsus befallte dem, och tilredde Påskalambet. And the disciples did as Jesus had appointed them; and they made ready the passover.
20 Och om aftonen satte han sig til bords med de tolf. Now when the even was come, he sat down with the twelve.
21 Och wid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig. And as they did eat, he said, Verily I say unto you, that one of you shall betray me.
22 Då wordo de swårliga bedröfwade, och begynte hwar i sin stad säga til honom: HERre, icke är jag den samme? And they were exceeding sorrowful, and began every one of them to say unto him, Lord, is it I?
23 Då swarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig. And he answered and said, He that dippeth his hand with me in the dish, the same shall betray me.
24 Menniskones Son warder gåendes, som skrifwit är om honom; men we den mennisko, af hwilko menniskones Son warder förrådd; det wore de menniskone bättre, at hon aldrig hade född warit. The Son of man goeth as it is written of him: but woe unto that man by whom the Son of man is betrayed! it had been good for that man if he had not been born.
25 Då swarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han til honom: Du sadet. Then Judas, which betrayed him, answered and said, Master, is it I? He said unto him, Thou hast said.
26 Men när de åto, tog JEsus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen. And as they were eating, Jesus took bread, and blessed it, and brake it, and gave it to the disciples, and said, Take, eat; this is my body.
27 Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle. And he took the cup, and gave thanks, and gave it to them, saying, Drink ye all of it;
28 Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hwilken utguten warder för mångom, til syndernas förlåtelse. For this is my blood of the new testament, which is shed for many for the remission of sins.
29 Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna winträs frukt, intil den dagen jag warder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike. But I say unto you, I will not drink henceforth of this fruit of the vine, until that day when I drink it new with you in my Father’s kingdom.
30 Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut til Oljoberget. And when they had sung an hymn, they went out into the mount of Olives.
31 Då sade JEsus til dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifwit: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola warda förskingrad. Then saith Jesus unto them, All ye shall be offended because of me this night: for it is written, I will smite the shepherd, and the sheep of the flock shall be scattered abroad.
32 Men när jag är upstånden igen, will jag gå fram för eder i Galileen. But after I am risen again, I will go before you into Galilee.
33 Då swarade Petrus, och sade til honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likwäl aldrig förargas. Peter answered and said unto him, Though all men shall be offended because of thee, yet will I never be offended.
34 Sade JEsus til honom: Sannerliga säger jag dig, at i desso nattene, förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor. Jesus said unto him, Verily I say unto thee, That this night, before the cock crow, thou shalt deny me thrice.
35 Sade Petrus til honom: Om jag skulle än dö med dig, will jag icke neka dig: Sammaledes sade ock alle Lärjungarne. Peter said unto him, Though I should die with thee, yet will I not deny thee. Likewise also said all the disciples.
36 Då kom JEsus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade til Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder. Then cometh Jesus with them unto a place called Gethsemane, and saith unto the disciples, Sit ye here, while I go and pray yonder.
37 Och han tog Petrum til sig, och de twå Zebedei söner, och begynte bedröfwas och ängslas. And he took with him Peter and the two sons of Zebedee, and began to be sorrowful and very heavy.
38 Då sade JEsus til dem: Min själ är bedröfwad intil döden; blifwer här, och waker med mig. Then saith he unto them, My soul is exceeding sorrowful, even unto death: tarry ye here, and watch with me.
39 Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag will, utan som du. And he went a little further, and fell on his face, and prayed, saying, O my Father, if it be possible, let this cup pass from me: nevertheless not as I will, but as thou wilt.
40 Och han kom til Lärjungarna, och fann dem sofwande, och sade til Petrum: Så förmåtten I icke waka ena stund med mig? And he cometh unto the disciples, and findeth them asleep, and saith unto Peter, What, could ye not watch with me one hour?
41 Waker och beder, at I fallen icke uti frestelse: Anden är wiljog, men köttet är swagt. Watch and pray, that ye enter not into temptation: the spirit indeed is willing, but the flesh is weak.
42 Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit, at denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din wilje. He went away again the second time, and prayed, saying, O my Father, if this cup may not pass away from me, except I drink it, thy will be done.
43 Så kom han, och fann dem åter sofwande; ty deras ögon woro tung. And he came and found them asleep again: for their eyes were heavy.
44 Och han lät då blifwa dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden. And he left them, and went away again, and prayed the third time, saying the same words.
45 Då kom han til sina Lärjungar, och sade til dem: Ja, sofwer nu, och hwiler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antwardas i syndares händer. Then cometh he to his disciples, and saith unto them, Sleep on now, and take your rest: behold, the hour is at hand, and the Son of man is betrayed into the hands of sinners.
46 Står up, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder. Rise, let us be going: behold, he is at hand that doth betray me.
47 Och wid han än talade; si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med swärd och med stafrar, utsände af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta i folket. And while he yet spake, lo, Judas, one of the twelve, came, and with him a great multitude with swords and staves, from the chief priests and elders of the people.
48 Men den, som förrådde honom, hade gifwit dem et tekn, sägandes: Hwilken jag kysser, den äret; tager honom. Now he that betrayed him gave them a sign, saying, Whomsoever I shall kiss, that same is he: hold him fast.
49 Då steg han hastigt fram til JEsum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom. And forthwith he came to Jesus, and said, Hail, master; and kissed him.
50 Då sade JEsus til honom: Min wän, hwarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på JEsum, och grepo honom. And Jesus said unto him, Friend, wherefore art thou come? Then came they, and laid hands on Jesus, and took him.
51 Och si, en af dem, som woro med JEsu, räckte ut handena, drog ut sitt swärd, och slog dens öfwersta Prestens tjenare, och afhögg hans öra. And, behold, one of them which were with Jesus stretched out his hand, and drew his sword, and struck a servant of the high priest’s, and smote off his ear.
52 Då sade JEsus til honom: Stick ditt swärd i sitt rum; ty alle de som taga til swärd, de skola förgås med swärd. Then said Jesus unto him, Put up again thy sword into his place: for all they that take the sword shall perish with the sword.
53 Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, at han skickade til mig mer än tolf legioner Änglar? Thinkest thou that I cannot now pray to my Father, and he shall presently give me more than twelve legions of angels?
54 Huru blefwe då Skriften fullkomnad, at så ske skall? But how then shall the scriptures be fulfilled, that thus it must be?
55 I samma stundene sade JEsus til skaran: Lika som til en röfware ären I utgångne, med swärd och stafrar, til at taga fatt på mig; hwar dag hafwer jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafwen icke gripit mig. In that same hour said Jesus to the multitudes, Are ye come out as against a thief with swords and staves for to take me? I sat daily with you teaching in the temple, and ye laid no hold on me.
56 Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfwergåfwo alle Lärjungarne honom, och flydde. But all this was done, that the scriptures of the prophets might be fulfilled. Then all the disciples forsook him, and fled.
57 Men de som hade gripit JEsum, ledde honom til den öfwersta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de Äldste församlade woro. And they that had laid hold on Jesus led him away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were assembled.
58 Men Petrus följde honom långt efter, intil den öfwersta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan. But Peter followed him afar off unto the high priest’s palace, and went in, and sat with the servants, to see the end.
59 Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, och hela Rådet, sökte falskt wittnesbörd emot JEsum, at de måtte dräpa honom, och funno intet. Now the chief priests, and elders, and all the council, sought false witness against Jesus, to put him to death;
60 Och ändock mång falsk wittne kommo fram, funno de likwäl intet. På det sista kommo tu falsk wittne; But found none: yea, though many false witnesses came, yet found they none. At the last came two false witnesses,
61 Och sade: Denne hafer sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det up i tre dagar. And said, This fellow said, I am able to destroy the temple of God, and to build it in three days.
62 Och den öfwerste Presten stod up, och sade til honom: Swarar du intet til det, som desse wittna emot dig And the high priest arose, and said unto him, Answerest thou nothing? what is it which these witness against thee?
63 Men JEsus tigde. Och den öfwerste Presten swarade, och sade til honom: Jag beswär dig wid lefwandes Gud, at du säger oss, om du äst Christus, Guds Son. But Jesus held his peace. And the high priest answered and said unto him, I adjure thee by the living God, that thou tell us whether thou be the Christ, the Son of God.
64 Sade JEsus til honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky. Jesus saith unto him, Thou hast said: nevertheless I say unto you, Hereafter shall ye see the Son of man sitting on the right hand of power, and coming in the clouds of heaven.
65 Då ref den öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafwer förhädat Gud, hwad görs oss nu mer wittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse. Then the high priest rent his clothes, saying, He hath spoken blasphemy; what further need have we of witnesses? behold, now ye have heard his blasphemy.
66 Hwad synes eder? Då swarade de, och sade: Han är saker til döden. What think ye? They answered and said, He is guilty of death.
67 Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfwarna; somlige kindpustade honom; Then did they spit in his face, and buffeted him; and others smote him with the palms of their hands,
68 Och sade: Spå oss, Christe hwilken är den som dig slog. Saying, Prophesy unto us, thou Christ, Who is he that smote thee?
69 Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Du wast ock med JEsu af Galileen. Now Peter sat without in the palace: and a damsel came unto him, saying, Thou also wast with Jesus of Galilee.
70 Men han nekade för allom, och sade: Jag wet icke hwad du säger. But he denied before them all, saying, I know not what thou sayest.
71 Och när han gick ut gennom dörena, såg honom en annor (tjensteqwinna) och sade til dem, som der woro: Denne war ock med JEsu Nazareno. And when he was gone out into the porch, another maid saw him, and said unto them that were there, This fellow was also with Jesus of Nazareth.
72 Åter nekade han, och swor: jag känner icke mannen. And again he denied with an oath, I do not know the man.
73 Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade til Petrum: Wisserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig. And after a while came unto him they that stood by, and said to Peter, Surely thou also art one of them; for thy speech bewrayeth thee.
74 Då begynte han förbanna sig, och swärja, at han kände icke mannen. Och strax gol hanen. Then began he to curse and to swear, saying, I know not the man. And immediately the cock crew.
75 Då kom Petrus ihåg JEsu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga. And Peter remembered the word of Jesus, which said unto him, Before the cock crow, thou shalt deny me thrice. And he went out, and wept bitterly.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL