로그인

마태복음 22장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마태복음 (Matthew) · 46절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och swarade JEsus, och talade dem åter til genom liknelser, sägandes: And Jesus answered and spake unto them again by parables, and said,
2 Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop åt sin son: The kingdom of heaven is like unto a certain king, which made a marriage for his son,
3 Och sände ut sine tjenare, at de skulle kalla dem, som budne woro til bröllopet; och de wille icke komma. And sent forth his servants to call them that were bidden to the wedding: and they would not come.
4 Åter sände han ut andra tjenare, sägandes: Säger dem som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slagtad, och all ting äro redo; kommer til bröllop. Again, he sent forth other servants, saying, Tell them which are bidden, Behold, I have prepared my dinner: my oxen and my fatlings are killed, and all things are ready: come unto the marriage.
5 Men de försummade det; och gingo bort, den ene til sin afwelsgård, den andre til sin köpenskap. But they made light of it, and went their ways, one to his farm, another to his merchandise:
6 Och somlige togo fatt på hans tjenare, hädde och dråpo dem. And the remnant took his servants, and entreated them spitefully, and slew them.
7 När Konungen det hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände up deras stad. But when the king heard thereof, he was wroth: and he sent forth his armies, and destroyed those murderers, and burned up their city.
8 Då sade han til sina tjenare: Brölloppet är tilredt; men de, som woro budne, woro icke wärdige. Then saith he to his servants, The wedding is ready, but they which were bidden were not worthy.
9 Derföre går ut på wägarna, och alle de I finnen, kaller til bröllopet. Go ye therefore into the highways, and as many as ye shall find, bid to the marriage.
10 Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda; och borden wordo all full satt. So those servants went out into the highways, and gathered together all as many as they found, both bad and good: and the wedding was furnished with guests.
11 Då gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg der en man, som war icke klädd i bröllopskläder; And when the king came in to see the guests, he saw there a man which had not on a wedding garment:
12 Och sade til honom: Min wän, huru kom du här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han tigde. And he saith unto him, Friend, how camest thou in hither not having a wedding garment? And he was speechless.
13 Då sade Konungen til tjenarena; Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret; der skall wara gråt och tandagnisslan. Then said the king to the servants, Bind him hand and foot, and take him away, and cast him into outer darkness; there shall be weeping and gnashing of teeth.
14 Ty månge äro kallade, och få utkorade. For many are called, but few are chosen.
15 Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom med orden; Then went the Pharisees, and took counsel how they might entangle him in his talk.
16 Och sände sina lärjungar til honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, wi wete, at du äst sannfärdig, och lärer Guds wäg rätt, och du rädes för ingen; ty du ser icke efter menniskors person. And they sent out unto him their disciples with the Herodians, saying, Master, we know that thou art true, and teachest the way of God in truth, neither carest thou for any man: for thou regardest not the person of men.
17 Så säg oss: Huru synes dig? Är det rätt, at man gifwer Kejsarenom skatt, eller ej? Tell us therefore, What thinkest thou? Is it lawful to give tribute unto Cesar, or not?
18 När JEsus märkte deras skalkhet, sade han: Hwi fresten I mig, I skrymtare? But Jesus perceived their wickedness, and said, Why tempt ye me, ye hypocrites?
19 Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen. Shew me the tribute money. And they brought unto him a penny.
20 Och han sade til dem: Hwars beläte och öfwerskrift är detta? And he saith unto them, Whose is this image and superscription?
21 De sade til honom: Kejsarens. Då sade han til dem: Så gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer. They say unto him, Cesar’s. Then saith he unto them, Render therefore unto Cesar the things which are Cesar’s; and unto God the things that are God’s.
22 När de det hörde, förundrade de sig, och öfwergåfwo honom, gångande ifrå honom. When they had heard these words, they marvelled, and left him, and went their way.
23 På den dagen gingo til honom de Sadduceer, som säga, at ingen uppståndelse är, och frågade honom; The same day came to him the Sadducees, which say that there is no resurrection, and asked him,
24 Sägande: Mästar, Mose sade: Om någor blifwer död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru til ägta, och upwäcka sinom broder säd. Saying, Master, Moses said, If a man die, having no children, his brother shall marry his wife, and raise up seed unto his brother.
25 När oss woro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blef död; och efter han hade ingen säd, lefde han sine hustru sinom broder. Now there were with us seven brethren: and the first, when he had married a wife, deceased, and, having no issue, left his wife unto his brother:
26 Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde. Likewise the second also, and the third, unto the seventh.
27 Sist af allom blef ock qwinnan död. And last of all the woman died also.
28 När nu uppståndelsen sker, hwilkens hustru af de sju blifwer hon? Ty de hafwa elle haft henne. Therefore in the resurrection whose wife shall she be of the seven? for they all had her.
29 Då swarade JEsus, och sade til dem: I faren wille, och weten icke Skriftena, ej heller Guds kraft. Jesus answered and said unto them, Ye do err, not knowing the scriptures, nor the power of God.
30 Ty i upståndelsen, hwarken tager man sig hustru, eller qwinna gifs manne; utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen. For in the resurrection they neither marry, nor are given in marriage, but are as the angels of God in heaven.
31 Men om de dödas upståndelse hafwen I icke läsit, hwad eder sagdt är af Gudi, som sade: But as touching the resurrection of the dead, have ye not read that which was spoken unto you by God, saying,
32 Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? Gud är icke de dödas Gud, utan deras som lefwande äro. I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob? God is not the God of the dead, but of the living.
33 Och när folket sådant hörde, förundrade de sig öfwer hans lärdom. And when the multitude heard this, they were astonished at his doctrine.
34 När de Phariseer hörde, at han bade stoppat de Sadduceer munnen til, församlade de sig. But when the Pharisees had heard that he had put the Sadducees to silence, they were gathered together.
35 Och en af dem, som war en Skriftlärd, frestade honom, sägandes: Then one of them, which was a lawyer, asked him a question, tempting him, and saying,
36 Mästar, hwilket är det yppersta budet i lagen? Master, which is the great commandment in the law?
37 Då sade JEsus til honom: Du skall älska HERran din Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af all din hog. Jesus said unto him, Thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind.
38 Detta är det yppersta och största budet. This is the first and great commandment.
39 Det andra är desso likt: Du skall älska din nästa, som dig sjelf. And the second is like unto it, Thou shalt love thy neighbour as thyself.
40 På dessa tu buden hänger all lagen och Propheterne. On these two commandments hang all the law and the prophets.
41 När nu de Phariseer woro tilhopa, frågade dem JEsus; While the Pharisees were gathered together, Jesus asked them,
42 Och sade: Hwad synes eder om Christo? Hwars son är han? Sade de til honom: Davids. Saying, What think ye of Christ? whose son is he? They say unto him, The Son of David.
43 Då sade han til dem: Hwi kallar då David honom i Andanom HErra? sägandes: He saith unto them, How then doth David in spirit call him Lord, saying,
44 HERren sade til min HErra: Sätt dig på mina högra hand, til dess jag lägger dina fiendar dig til en fotapall. The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool?
45 Efter nu David kallar honom HErra, huru är han då hans son? If David then call him Lord, how is he his son?
46 Och ingen kunde swara honom et ord; och ifrå den dagen dristade sig ej heller någon at fråga honom något mer. And no man was able to answer him a word, neither durst any man from that day forth ask him any more questions.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL