로그인

마가복음 7장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 36절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och till honom församlades de Phariseer, och någre af de Skriftlärda, som ifrå Jerusalem komne voro. Then came together unto him the Pharisees, and certain of the scribes, which came from Jerusalem.
2 Och då de fingo se, att somlige hans Lärjungar åto bröd med menliga, det är, med otvagna händer, straffade de det; And when they saw some of his disciples eat bread with defiled, that is to say, with unwashen, hands, they found fault.
3 Ty de Phariseer och alle Judar äta icke, utan de alltid två händerna, hållande de äldstas stadgar; For the Pharisees, and all the Jews, except they wash their hands oft, eat not, holding the tradition of the elders.
4 Och när de komne äro utaf torget, äta de icke, utan de äro tvagne. Och mycket sådant är, som de hafva tagit sig uppå att hålla, som är, att två dryckekar, och krukor, och kopparkar, och bord. And when they come from the market, except they wash, they eat not. And many other things there be, which they have received to hold, as the washing of cups, and pots, brasen vessels, and of tables.
5 Sedan frågade honom de Phariseer och de Skriftlärde: Hvi vandra icke dine Lärjungar efter de stadgar, som de äldste uppåbudit hafva; utan äta bröd med otvagna händer? Then the Pharisees and scribes asked him, Why walk not thy disciples according to the tradition of the elders, but eat bread with unwashen hands?
6 Då svarade han, och sade till dem: Väl hafver Esaias propheterat om eder, I skrymtare, som skrifvet är: Detta folket ärar mig med läpparna; men deras hjerta är långt ifrå mig. He answered and said unto them, Well hath Esaias prophesied of you hypocrites, as it is written, This people honoureth me with their lips, but their heart is far from me.
7 Men fåfängt dyrka de mig, lärande den lärdom, som är menniskors bud; Howbeit in vain do they worship me, teaching for doctrines the commandments of men.
8 Ty I bortkasten Guds bud, och hållen menniskors stadgar, som är, att två krukor, och dryckekar; och mycket sådant gören For laying aside the commandment of God, ye hold the tradition of men, as the washing of pots and cups: and many other such like things ye do.
9 Och han sade till dem: Skönliga bortkasten I Guds bud, på det att I skolen hålla edar stadga. And he said unto them, Full well ye reject the commandment of God, that ye may keep your own tradition.
10 Ty Mose hafver sagt: Ära din fader och dina moder; och: Den der bannar fader eller moder, han skall döden dö. For Moses said, Honour thy father and thy mother; and, Whoso curseth father or mother, let him die the death:
11 Men I sägen: En menniska må säga till fader och moder: Corban; det är sagdt: Gudi är det gifvet, som dig af mig skulle hafva kommit till nytto; But ye say, If a man shall say to his father or mother, It is Corban, that is to say, a gift, by whatsoever thou mightest be profited by me; he shall be free.
12 Och tillåten så icke, att han något gör sinom fader, eller sine moder; And ye suffer him no more to do ought for his father or his mother;
13 Och gören Guds ord omintet med edar stadga, som I uppålagt hafven. Och mycket sådant gören I. Making the word of God of none effect through your tradition, which ye have delivered: and many such like things do ye.
14 Och han kallade till sig allt folket, och sade till dem: Hörer mig alle, och förstår. And when he had called all the people unto him, he said unto them, Hearken unto me every one of you, and understand:
15 Intet går utanefter in i menniskona, det henne besmitta kan; men det som går utaf menniskone, det är det som besmittar menniskona. There is nothing from without a man, that entering into him can defile him: but the things which come out of him, those are they that defile the man.
16 Den der hafver öron till att höra, han höre. If any man have ears to hear, let him hear.
17 Och då han skiljdes ifrå folket, och kom i huset, frågade hans Lärjungar honom om liknelsen. And when he was entered into the house from the people, his disciples asked him concerning the parable.
18 Och han sade till dem: Aren I också oförståndige P Förstån I icke ännu, att allt det utanefter ingår i menniskona, det kan icke besmitta henne? And he saith unto them, Are ye so without understanding also? Do ye not perceive, that whatsoever thing from without entereth into the man, it cannot defile him;
19 Ty det går icke in i hennes hjerta, utan i buken; och hafver sin naturliga utgång, der all mat med rensas. Because it entereth not into his heart, but into the belly, and goeth out into the draught, purging all meats?
20 Och han sade: Det utaf menniskone går, det besmittar menniskona; And he said, That which cometh out of the man, that defileth the man.
21 Ty innanefter, utu menniskors hjerta, utgå onda tankar, hor, boleri, mandråp, For from within, out of the heart of men, proceed evil thoughts, adulteries, fornications, murders,
22 Stöld, girighet, svek, listighet, otuktighet, ondt öga, hädelse, högfärd, galen Thefts, covetousness, wickedness, deceit, lasciviousness, an evil eye, blasphemy, pride, foolishness:
23 — All these evil things come from within, and defile the man.
24 Så stod lian upp dädan, och gick in i Tyri och Sidons gränsor; och gick in uti ett hus, och ville att det ingen veta skulle; och kunde dock icke blifva fördold. And from thence he arose, and went into the borders of Tyre and Sidon, and entered into an house, and would have no man know it: but he could not be hid.
25 Ty en qvinna, hvilkens dotter hade en oren anda, straxt hon fick höra om honom, kom hon, och föll ned för hans fötter. For a certain woman, whose young daughter had an unclean spirit, heard of him, and came and fell at his feet:
26 Och det var en Grekisk qvinna, utaf Syrophenice, och bad honom, att han ville utdrifva djefvulen af hennes dotter. The woman was a Greek, a Syrophenician by nation; and she besought him that he would cast forth the devil out of her daughter.
27 Men Jesus sade till henne: Lät barnen först mätta varda; det är icke höfveligit, att man tager barnens bröd och kastar för hundarna. But Jesus said unto her, Let the children first be filled: for it is not meet to take the children’s bread, and to cast it unto the dogs.
28 Då svarade hon, och sade till honom: Ja, Herre; dock äta hundarna, under bordet, utaf barnens smulor. And she answered and said unto him, Yes, Lord: yet the dogs under the table eat of the children’s crumbs.
29 Då sade han till henne: För detta talets skull, gack; djefvulen är utgången af dine dotter. And he said unto her, For this saying go thy way; the devil is gone out of thy daughter.
30 Och då hon kom i sitt hus, fann hon djefvulen utgången vara, och dottrena liggande på sängene. And when she was come to her house, she found the devil gone out, and her daughter laid upon the bed.
31 Och då han åter utgick ifrå Tyri och Sidons gränsor, kom han till det Galileiska hafvet, midt genom de landsändar vid de tio städer. And again, departing from the coasts of Tyre and Sidon, he came unto the sea of Galilee, through the midst of the coasts of Decapolis.
32 Och de hade fram för honom en döfvan, den der ock en dumbe var; och bådo honom, att han ville lägga handena på honom. And they bring unto him one that was deaf, and had an impediment in his speech; and they beseech him to put his hand upon him.
33 Då tog han honom afsides ut ifrå folket, och satte sina finger i hans öron, och spottade ut, dermed han tog på hans tungo; And he took him aside from the multitude, and put his fingers into his ears, and he spit, and touched his tongue;
34 Och såg upp i himmelen, suckade, och sade till honom: Hephethah; det är sagdt: Upplåt dig. And looking up to heaven, he sighed, and saith unto him, Ephphatha, that is, Be opened.
35 Och straxt öppnades hans öron, och hans tungos band vardt löst, och han talade redeliga. And straightway his ears were opened, and the string of his tongue was loosed, and he spake plain.
36 Och böd han dem, att de skulle ingom sägat; men ju mer han det förböd, ju mer de förkunnade det. And he charged them that they should tell no man: but the more he charged them, so much the more a great deal they published it;
37 Och de förundrade sig öfvermåtton, sägande: Allt hafver han väl beställt; de döfva låter han höra, och dumbar tala, 7 And were beyond measure astonished, saying, He hath done all things well: he maketh both the deaf to hear, and the dumb to speak.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL