로그인

마가복음 3장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 마가복음 (Mark) · 35절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och han gick åter in uti Synagogon; och der war en man, som hade ena bortwisnada hand: Och han gick åter in uti Synagogon; och der war en man, som hade ena bortwisnada hand: And he entered again into the synagogue; and there was a man there which had a withered hand.
2 Och de waktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det at de skulle få anklaga honom. Och de waktade på honom, om han ock skulle bota honom om Sabbathen; på det at de skulle få anklaga honom. And they watched him, whether he would heal him on the sabbath day; that they might accuse him.
3 Då sade han til mannen, som den wisna handen hade: Gack hit fram. Då sade han til mannen, som den wisna handen hade: Gack hit fram. And he saith unto the man which had the withered hand, Stand forth.
4 Och sade til dem: Hwilketdera är lofligit, göra wäl om Sabbathen, eller göra illa; Hjelpa lifwet, eller dräpa? Då tigde de. Och sade til dem: Hwilketdera är lofligit, göra wäl om Sabbathen, eller göra illa; Hjelpa lifwet, eller dräpa? Då tigde de. And he saith unto them, Is it lawful to do good on the sabbath days, or to do evil? to save life, or to kill? But they held their peace.
5 Då såg han uppå dem med wrede, och förömkade sig öfwer deras hjertas blindhet, och sade til mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen wardt honom färdig igen, såsom den andra. Då såg han uppå dem med wrede, och förömkade sig öfwer deras hjertas blindhet, och sade til mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut; och handen wardt honom färdig igen, såsom den andra. And when he had looked round about on them with anger, being grieved for the hardness of their hearts, he saith unto the man, Stretch forth thine hand. And he stretched it out: and his hand was restored whole as the other.
6 Men de Phariseer gingo ut, och höllo strax råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom. Men de Phariseer gingo ut, och höllo strax råd med de Herodianer, emot honom, huru de kunde förgöra honom. And the Pharisees went forth, and straightway took counsel with the Herodians against him, how they might destroy him.
7 Men JEsus, med sina Lärjungar, gick afsides bort til hafwet; och honom följde et stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen: Men JEsus, med sina Lärjungar, gick afsides bort til hafwet; och honom följde et stort tal folk, utaf Galileen, och utaf Judeen: But Jesus withdrew himself with his disciples to the sea: and a great multitude from Galilee followed him, and from Judea,
8 Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan, och de der bodde wid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo til honom, när de hörde af hans gerningar. Och utaf Jerusalem, och utaf Idumeen, och utaf hinsidon Jordan, och de der bodde wid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo til honom, när de hörde af hans gerningar. And from Jerusalem, and from Idumea, and from beyond Jordan; and they about Tyre and Sidon, a great multitude, when they had heard what great things he did, came unto him.
9 Och sade han til sina Lärjungar, at de skulle fly honom en båt, för folkets skull, at de icke skulle tränga honom. Och sade han til sina Lärjungar, at de skulle fly honom en båt, för folkets skull, at de icke skulle tränga honom. And he spake to his disciples, that a small ship should wait on him because of the multitude, lest they should throng him.
10 Förty han gjorde många helbregda, så at de öfwerföllo honom, och wille taga på honom, så månge som några plågo hade. Förty han gjorde många helbregda, så at de öfwerföllo honom, och wille taga på honom, så månge som några plågo hade. For he had healed many; insomuch that they pressed upon him for to touch him, as many as had plagues.
11 Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son. Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägande: Du äst Guds Son. And unclean spirits, when they saw him, fell down before him, and cried, saying, Thou art the Son of God.
12 Och han hotade dem hårdeliga, at de icke skulle uppenbara honom. Och han hotade dem hårdeliga, at de icke skulle uppenbara honom. And he straitly charged them that they should not make him known.
13 Och han steg up på et berg, och kallade til sig, hwilka han wille; och de kommo til honom. Och han steg up på et berg, och kallade til sig, hwilka han wille; och de kommo til honom. And he goeth up into a mountain, and calleth unto him whom he would: and they came unto him.
14 Och då skickade han tolf, at de skulle wara med honom, och at han skulle utsända dem til at predika: Och då skickade han tolf, at de skulle wara med honom, och at han skulle utsända dem til at predika: And he ordained twelve, that they should be with him, and that he might send them forth to preach,
15 Och at de skulle hafwa magt til at bota sjukdomar och utdrifwa djeflar. Och at de skulle hafwa magt til at bota sjukdomar och utdrifwa djeflar. And to have power to heal sicknesses, and to cast out devils:
16 Och gaf Simon det namnet Petrus. Och gaf Simon det namnet Petrus. And Simon he surnamed Peter;
17 Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordöns barn. Och Jacobus, Zebedei son, Johannes, Jacobs broder, och nämnde dem Boanerges, det är sagdt: Tordöns barn. And James the son of Zebedee, and John the brother of James; and he surnamed them Boanerges, which is, The sons of thunder:
18 Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Matheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus: Och Andreas och Philippus, och Bartholomeus, och Matheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus: And Andrew, and Philip, and Bartholomew, and Matthew, and Thomas, and James the son of Alpheus, and Thaddeus, and Simon the Canaanite,
19 Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde. Och Judas Ischarioth, den honom ock förrådde. And Judas Iscariot, which also betrayed him: and they went into an house.
20 Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så at de icke tid hade til at äta. Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så at de icke tid hade til at äta. And the multitude cometh together again, so that they could not so much as eat bread.
21 Och när de deta hörde, som honom åkomne woro, gingo de ut, och wille taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig. Och när de deta hörde, som honom åkomne woro, gingo de ut, och wille taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig. And when his friends heard of it, they went out to lay hold on him: for they said, He is beside himself.
22 Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne woro, sade: Han hafwer Beelzebub, och med den öfwersta djefwulen drifwer han djeflar ut. Men de Skriftlärde, som af Jerusalem nederkomne woro, sade: Han hafwer Beelzebub, och med den öfwersta djefwulen drifwer han djeflar ut. And the scribes which came down from Jerusalem said, He hath Beelzebub, and by the prince of the devils casteth he out devils.
23 Då kallade han dem til sig, och sade til dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifwa? Då kallade han dem til sig, och sade til dem i liknelser: Huru kan en Satan den andra utdrifwa? And he called them unto him, and said unto them in parables, How can Satan cast out Satan?
24 Och om et rike söndradt warder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå. Och om et rike söndradt warder emot sig sjelft, då kan det riket icke stå. And if a kingdom be divided against itself, that kingdom cannot stand.
25 Och der et hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifwa ståndandes. Och der et hus är söndradt emot sig sjelft, det huset kan icke blifwa ståndandes. And if a house be divided against itself, that house cannot stand.
26 Sätter nu Satan sig up emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifwa beståndandes, utan det är då ute med honom. Sätter nu Satan sig up emot sig sjelf, och är söndrad, då kan han icke blifwa beståndandes, utan det är då ute med honom. And if Satan rise up against himself, and be divided, he cannot stand, but hath an end.
27 Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus. Ingen kan infalla uti en starks hus, och taga hans hustyg bort, utan han först binder den starka; och så skinnar han hans hus. No man can enter into a strong man’s house, and spoil his goods, except he will first bind the strong man; and then he will spoil his house.
28 Sannerliga säger jag eder: Alla synder warda människors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda; Sannerliga säger jag eder: Alla synder warda människors barnom förlåtna; ock försmädelse, dermed de försmäda; Verily I say unto you, All sins shall be forgiven unto the sons of men, and blasphemies wherewith soever they shall blaspheme:
29 Men den der försmäder den Heliga Anda, han hafwer ingen förlåtelse i ewig tid, utan blifwer saker til ewig fördömelse. Men den der försmäder den Heliga Anda, han hafwer ingen förlåtelse i ewig tid, utan blifwer saker til ewig fördömelse. But he that shall blaspheme against the Holy Ghost hath never forgiveness, but is in danger of eternal damnation:
30 Ty de sade: Han hafwer den orena andan. Ty de sade: Han hafwer den orena andan. Because they said, He hath an unclean spirit.
31 Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några til honom, som honom utkalla skulle. Och då kommo hans bröder och hans moder, och stodo ute, och sände några til honom, som honom utkalla skulle. There came then his brethren and his mother, and, standing without, sent unto him, calling him.
32 Och folket satt när honom, och de sade til honom: Si, din moder och dine bröder äro der ute, och söka efter dig. Och folket satt när honom, och de sade til honom: Si, din moder och dine bröder äro der ute, och söka efter dig. And the multitude sat about him, and they said unto him, Behold, thy mother and thy brethren without seek for thee.
33 Han swarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder? Han swarade dem, och sade: Ho är min moder och mine bröder? And he answered them, saying, Who is my mother, or my brethren?
34 Och då han omkring sett hade på Lärjungarna, som der kring om honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder. Och då han omkring sett hade på Lärjungarna, som der kring om honom såto, sade han: Si, min moder och mine bröder. And he looked round about on them which sat about him, and said, Behold my mother and my brethren!
35 Ty den som gör Guds wilja, han är min broder, och min syster, och min moder. Ty den som gör Guds wilja, han är min broder, och min syster, och min moder. For whosoever shall do the will of God, the same is my brother, and my sister, and mother.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL