로그인

누가복음 6장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 49절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Och det begaf sig på en Eftersabbath, at han gick igenom säd, och hans Lärjungar ryckte up ax och gnuggade sönder med händerna och åto. And it came to pass on the second sabbath after the first, that he went through the corn fields; and his disciples plucked the ears of corn, and did eat, rubbing them in their hands.
2 Då sade somliga af de Phariseer till dem: Hwi gören I det, som icke är lofligt göra om Sabbatherna? And certain of the Pharisees said unto them, Why do ye that which is not lawful to do on the sabbath days?
3 Swarade JEsus och sade til dem: Hafwen I icke läst hwad David gjorde, då han hungrade, och de med honom woro? And Jesus answering them said, Have ye not read so much as this, what David did, when himself was an hungred, and they which were with him;
4 Huru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem, som med honom woro, hwilket ingom låfligt war att äta, utom allenast Prestomen. How he went into the house of God, and did take and eat the shewbread, and gave also to them that were with him; which it is not lawful to eat but for the priests alone?
5 Och sade han til dem: Menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen. And he said unto them, That the Son of man is Lord also of the sabbath.
6 Och det begaf sig på en annan Sabbath, at han gick in uti synagogon, och lärde; och der war en menniska, hwilkens högra hand war borttwinad. And it came to pass also on another sabbath, that he entered into the synagogue and taught: and there was a man whose right hand was withered.
7 Och de Skriftlärda och Phariseer waktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, at de måtte finna något, der de kunde anklagan före. And the scribes and Pharisees watched him, whether he would heal on the sabbath day; that they might find an accusation against him.
8 Men han förstod deras tankar, och sade til menniskona, som den twinade handen hade: Statt up, och gack fram. Han stod up, och gick fram. But he knew their thoughts, and said to the man which had the withered hand, Rise up, and stand forth in the midst. And he arose and stood forth.
9 Då sade JEsus til dem: Jag skall spörja eder: Må man göra wäl om Sabbatherna, eller göra illa? Hjelpa lifwet, eller förspillat? Then said Jesus unto them, I will ask you one thing; Is it lawful on the sabbath days to do good, or to do evil? to save life, or to destroy it?
10 Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde, och hans hand wardt honom färdig, såsom den andra. And looking round about upon them all, he said unto the man, Stretch forth thy hand. And he did so: and his hand was restored whole as the other.
11 Men de wordo ursinnige, och talades wid emellan sig, hwad de skulle göra åt JEsus. And they were filled with madness; and communed one with another what they might do to Jesus.
12 Så hände det uti de dagar, at han utgick uppå ett berg til att bedja; och blef der öfwer nattena i bönen till Gud. And it came to pass in those days, that he went out into a mountain to pray, and continued all night in prayer to God.
13 Och då dager wardt, kallade han sina Lärjungar; och utwalde tolf af dem, hwilka han ock kallade Apostlar: And when it was day, he called unto him his disciples: and of them he chose twelve, whom also he named apostles;
14 Simon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholemeus: Simon, (whom he also named Peter,) and Andrew his brother, James and John, Philip and Bartholomew,
15 Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes; Matthew and Thomas, James the son of Alpheus, and Simon called Zelotes,
16 Och Judas, Jacobs (son), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren war. And Judas the brother of James, and Judas Iscariot, which also was the traitor.
17 Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judeska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som wid hafwet ligga; And he came down with them, and stood in the plain, and the company of his disciples, and a great multitude of people out of all Judea and Jerusalem, and from the sea coast of Tyre and Sidon, which came to hear him, and to be healed of their diseases;
18 Hwilke komne woro, på det de wille höra honom, och warda botade af sina sjukdomar. Och de som qwalde woro af de orena andar wordo helbregde. And they that were vexed with unclean spirits: and they were healed.
19 Och allt folket for efter at taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade. And the whole multitude sought to touch him: for there went virtue out of him, and healed them all.
20 Och han lyfte upp sin ögon öfwer sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder til. And he lifted up his eyes on his disciples, and said, Blessed be ye poor: for yours is the kingdom of God.
21 Salige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifwa mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le. Blessed are ye that hunger now: for ye shall be filled. Blessed are ye that weep now: for ye shall laugh.
22 Salige warden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder; och bortkasta edart namn, såsom det ondt wore, för menniskones Sons skull. Blessed are ye, when men shall hate you, and when they shall separate you from their company, and shall reproach you, and cast out your name as evil, for the Son of man’s sake.
23 Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, eder lön är mycken i himmelen; sammalunda hafwa deras fäder ock gjort Prophetomen. Rejoice ye in that day, and leap for joy: for, behold, your reward is great in heaven: for in the like manner did their fathers unto the prophets.
24 Men we eder, som rike ären; ty I hafwen eder hugnad. But woe unto you that are rich! for ye have received your consolation.
25 We eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. We eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja. Woe unto you that are full! for ye shall hunger. Woe unto you that laugh now! for ye shall mourn and weep.
26 We eder, då alla menniskor lofwa eder; ty sammalunda hafwa ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen. Woe unto you, when all men shall speak well of you! for so did their fathers to the false prophets.
27 Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra owänner, gören dem godt, som hata eder: But I say unto you which hear, Love your enemies, do good to them which hate you,
28 Wälsigner dem, som eder banna, och beder för dem, som eder orätt göra. Bless them that curse you, and pray for them which despitefully use you.
29 Den dig slår på det ena kindbenet, dem håll ock det andra till; och den dig tager manteln ifrå, honom förhåll icke heller kjortelen. And unto him that smiteth thee on the one cheek offer also the other; and him that taketh away thy cloke forbid not to take thy coat also.
30 Hwarjom och enom som något begärar af dig, honom gif; och af dem som dina ting tager ifrån dig, beds intet igen. Give to every man that asketh of thee; and of him that taketh away thy goods ask them not again.
31 Och såsom I wiljen, att menniskorna skola göra eder, gören ock I dem sammalunda. And as ye would that men should do to you, do ye also to them likewise.
32 Och om I älsken dem, som eder älska, hwad tack hafwen I derföre? Ty syndarena älska ock dem, af hwilka de älskade warda. For if ye love them which love you, what thank have ye? for sinners also love those that love them.
33 Och om I gören dem godt, som eder godt göra, hwad tack hafwen I derföre? Ty syndarena göra det ock. And if ye do good to them which do good to you, what thank have ye? for sinners also do even the same.
34 Och om I lånen dem, der I hoppens få något igen, hwad tack hafwen I derföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen. And if ye lend to them of whom ye hope to receive, what thank have ye? for sinners also lend to sinners, to receive as much again.
35 Utan heldre älsker edra owänner, och görer wäl, och låner, förhoppandes der intet af, och edor lön skall wara mycken, och I skolen wara den Högstas barn; ty han är mild emot de otacksama och onda. But love ye your enemies, and do good, and lend, hoping for nothing again; and your reward shall be great, and ye shall be the children of the Highest: for he is kind unto the unthankful and to the evil.
36 Waren fördenskull barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är. Be ye therefore merciful, as your Father also is merciful.
37 Dömer icke, så warden I icke dömde; fördömer icke, så warden I icke fördömde; förlåten, så warder eder förlåtit. Judge not, and ye shall not be judged: condemn not, and ye shall not be condemned: forgive, and ye shall be forgiven:
38 Gifwer, så warder eder gifwit; Et godt mått, wäl stoppadt, skakadt och öfwerflödande, skall man gifwa uti edart sköt; ty med samma mått, som I mäten, skola andra mäta eder. Give, and it shall be given unto you; good measure, pressed down, and shaken together, and running over, shall men give into your bosom. For with the same measure that ye mete withal it shall be measured to you again.
39 Och han sade til dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla de icke båda i gropena? And he spake a parable unto them, Can the blind lead the blind? shall they not both fall into the ditch?
40 Lärjungen är icke öfwer sin mästare; men hwar och en är fullkommen, då han är såsom hans mästare. The disciple is not above his master: but every one that is perfect shall be as his master.
41 Hwad ser du et grand uti din broders öga; men en bjelka uti ditt eget öga warder du icke warse? And why beholdest thou the mote that is in thy brother’s eye, but perceivest not the beam that is in thine own eye?
42 Eller huru kan du säga til din broder: Broder, håll, jag will borttaga grandet, som uti ditt öga är; och du ser icke sjelf bjelkan uti ditt öga? Du skrymtare, tag först bort bjelkan utu ditt öga, och sedan se til, att du kant uttaga grandet, som är i din broders öga. Either how canst thou say to thy brother, Brother, let me pull out the mote that is in thine eye, when thou thyself beholdest not the beam that is in thine own eye? Thou hypocrite, cast out first the beam out of thine own eye, and then shalt thou see clearly to pull out the mote that is in thy brother’s eye.
43 Ty det är icke godt trä, som gör onda frukt, ej heller ondt trä, som gör goda frukt. For a good tree bringeth not forth corrupt fruit; neither doth a corrupt tree bring forth good fruit.
44 Ty hwart och et trä warder kändt af sine frukt; ty icke hemtar man heller fikon af törne; ej heller hemtar man winbär af tistelen. For every tree is known by his own fruit. For of thorns men do not gather figs, nor of a bramble bush gather they grapes.
45 En god menniska bär godt fram utaf sins hjertas goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram utaf sins hjertas onda fatabur; ty deraf hjertat fullt är, det talar munnen af. A good man out of the good treasure of his heart bringeth forth that which is good; and an evil man out of the evil treasure of his heart bringeth forth that which is evil: for of the abundance of the heart his mouth speaketh.
46 Hwad kallen I mig HERra, HERra; och gören dock icke hwad jag säger eder? And why call ye me, Lord, Lord, and do not the things which I say?
47 Hwilken som kommer til mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag will låta eder se, hwem han lik är. Whosoever cometh to me, and heareth my sayings, and doeth them, I will shew you to whom he is like:
48 Han är lik enom man, som bygger et hus; hwilken grof djupt, och lade grundwalen på hälleberget; då floden kom, strömade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det war grundadt på hälleberget. He is like a man which built an house, and digged deep, and laid the foundation on a rock: and when the flood arose, the stream beat vehemently upon that house, and could not shake it: for it was founded upon a rock.
49 Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordene, utan grundwal; der strömade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall war stort. But he that heareth, and doeth not, is like a man that without a foundation built an house upon the earth; against which the stream did beat vehemently, and immediately it fell; and the ruin of that house was great.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL