누가복음 2장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 52절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 Det begaf sig i den tiden, at af Kejsar Augusto utgick et bud, at all werlden skulle beskattas.
2 Och denna beskattning war den första, och skedde under den höfdingen öfwer Syrien, Cyrenio.
3 Och de gingo alle, hwar uti sin stad, til at låta beskatta sig.
4 Så for ock Joseph up af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judeska landet, til Davids stad, som heter Bethlehem; ty han war af Davids hus och slägt;
5 På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolåfwada hustru, hwilken hafwandes war.
6 Så begaf sig, medan de woro der, wordo dagarne fullbordade, at hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem war icke rum i herbergena.
8 Och i den samma ängden woro någre herdar, de der wakade, och höllo wård om nattene öfwer sin hjord.
9 Och si, HERrans Ängel stod när dem, och HERrans klarhet kringsken dem, och de wordo storliga förfärade.
10 Och sade Ängeln til dem: Warer icke förfärade: Si, jag bodar eder stor glädje, hwilken allo folkena wederfaras skall;
11 Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus, HERren, i Davids stad.
12 Och detta skall wara eder för tekn: I skolen finna Barnet swept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.
13 Och strax wardt med Ängelen et stort tal af den Himmelska härskaran, de der lofwade Gud och sade:
14 Ära ware Gud i högdene, och frid på jordene, och menniskomen en god wilje.
15 Och det begaf sig, at Änglarne foro ifrå dem up i himmelen, och herdarne begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå til Bethlehem, och se det, som wi hafwe hört skedt wara, det HERren oss uppenbarat hafwer.
16 Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och Barnet nederlagdt i krubban.
17 Och då de det sett hade, beryktade de ut hwad dem sagdt war om detta Barnet.
18 Och alle de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd woro af herdarna.
19 Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.
20 Och herdarne gingo tilbaka igen, prisade och lofwade Gud öfwer allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt war.
21 Och då åtta dagar woro framgångne, at Barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hwilket så kalladt war af Ängelen, förr än han aflad wardt i moderlifwet.
22 Och deras renselsedagar woro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom til Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för HERran;
23 Såsom skrifwit är i HERrans lag: Allt mankön, som först öpnar moderlifwet, skall kallas heligt HERranom.
24 Och på det de skulle offra, såsom sagdt war i HERrans lag, et par turturdufwor, eller twå unga dufwor.
25 Och si, i Jerusalem war en man, benämnd Simeon, och den mannen war rättfärdig och gudfruktig, och wänte efter Israels tröst; och den Helige Ande war med honom.
26 Och han hade fått swar af den Heliga Anda, at han icke skulle se döden, utan han hade sett tilförene HERrans Christ.
27 Och han kom af Andans tilskyndelse i templet. Och föräldrarne båro in Barnet JEsum, at de skulle göra för honom, såsom sedwänja war i lagen.
28 Då tog han honom i sin famn, och lofwade Gud, och sade:
29 HERre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafwer;
30 Ty min ögon hafwa sett dina salight;
31 Hwilka du beredt hafwer för allo folke;
32 Et Ljus til Hedningarnas uplysning, och ditt folk Israel til pris.
33 Och Joseph och hans moder förundrade sig på det som sades om honom.
34 Och Simeon wälsignade dem, och sade til Maria, hans moder: Si denne är satt til et fall och upståndelse mångom i Israel, och til et tekn, hwilko emot sagdt warder.
35 Ja, et swärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.
36 Och der war en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assers slägte, hon war kommen til en stor ålder, och hade lefwat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom.
37 Och war nu en enka, wid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.
38 Hon kom ock dertil i samma stundene, och prisade HERran, och talade om honom til alla dem, som i Jerusalem wänte förlossning.
39 Och då de all ting fullbordat hade, efter HERrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.
40 Men Barnet wäxte up, och förstärktes i Andanom, och upfyldes med wishet; och Guds nåd war med honom.
41 Och hans föräldrar gingo årliga til Jerusalem, til Påskahögtiden.
42 Och då han wardt tolf åra gammal, och de uppfarne woro til Jerusalem, efter högtidenes sedwänjo;
43 Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten JEsus qwar i Jerusalem, och Joseph och hans moder wisste der intet af;
44 Men de mente, at han war i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och wänner.
45 Och då de icke funno honom, gingo de til Jerusalem igen, och sökte honom.
46 Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de Lärare, hörandes dem, och frågandes dem;
47 Och alle de honom hörde, förskräckte sig öfwer hans förstånd och swar.
48 Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade til honom: Min Son, hwi gjorde du oss detta? Si din fader och jag hafwe sökt efter dig sörjande.
49 Och han sade til dem: Hwad är det, at I sökten mig? Wissten I icke, at uti de stycken, som min Fader tilhöra, bör mig wara?
50 Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.
51 Och så for han ned med dem, och kom til Nazareth, och war dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.
52 Och JEsus wäxte til i wisdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗