누가복음 13장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 누가복음 (Luke) · 35절

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경

언어 판 책 장 대역 (나란히) 바로 가기

1 På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?
3 Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
4 Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor; som bo i Jerusalem?
5 Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
6 Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.
7 Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena?
8 Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;
9 Om det så kunde bära frukt; livar ock icke, så hugg det sedan bort.
10 Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.
11 Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton är; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.
12 När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet.
13 Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade. Gud.
14 Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.
15 Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?
16 Måtte man då icke lösa af detta bandet på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?
17 Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom.
18 Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?
19 Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.
20 Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?
21 Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.
22 Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.
23 Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:
24 Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten: ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.
25 Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;
26 Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.
27 Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.
28 Och der skall vara grät och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.
29 Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.
30 Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.
31 Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gäck hädan; ty Herodes vill dräpa dig.
32 Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helår i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.
33 Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.
34 Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?
35 Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I värden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗