로그인

고린도전서 14장 Svenska Karl XII:s Bibel (1703)

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) · 스웨덴어 · 고린도전서 (1 Corinthians) · 40절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Svenska Karl XII:s Bibel (1703)King James Version
1 Farer efter kärleken; vinnlägger eder om andeliga gåfvor; dock mest, att I propheteren. Follow after charity, and desire spiritual gifts, but rather that ye may prophesy.
2 Ty den som talar med tungomål, han talar icke menniskom, utan Gudi; ty ingen hörer dertill, utan han talar hemligit i Andanom. For he that speaketh in an unknown tongue speaketh not unto men, but unto God: for no man understandeth him; howbeit in the spirit he speaketh mysteries.
3 Men den som propheterar, han talar menniskomen till förbättring, och till förmanelse, och till tröst. But he that prophesieth speaketh unto men to edification, and exhortation, and comfort.
4 Den som talar med tungomål, han förbättrar sig sjelf; men den som propheterar, han förbättrar församlingen. He that speaketh in an unknown tongue edifieth himself; but he that prophesieth edifieth the church.
5 Jag ville väl, att I alle tala kunden med tungomål; men mycket heldre, att I propheteraden; ty den som propheterar han är större än den som med tungomål talar; utan han det uttyder, på det församlingen får någon förbättring. I would that ye all spake with tongues, but rather that ye prophesied: for greater is he that prophesieth than he that speaketh with tongues, except he interpret, that the church may receive edifying.
6 Men nu, käre bröder, om jag komme till eder, och talade med tungomål, hvad vore jag eder nyttig? Utan jag talar med eder, antingen med uppenbarelse, eller med förstånd, eller med prophetia, eller med läro? Now, brethren, if I come unto you speaking with tongues, what shall I profit you, except I shall speak to you either by revelation, or by knowledge, or by prophesying, or by doctrine?
7 Hafver sig dock så med de ting, som ljud göra ifrå sig, och dock intet lif hafva, såsom en pipa eller en harpa; då de icke gifva åtskiljeligit ljud ifrå sig, huru kan man veta, hvad pipadt eller harpadt är? And even things without life giving sound, whether pipe or harp, except they give a distinction in the sounds, how shall it be known what is piped or harped?
8 Så ock, om en basun gifver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids? For if the trumpet give an uncertain sound, who shall prepare himself to the battle?
9 Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret. So likewise ye, except ye utter by the tongue words easy to be understood, how shall it be known what is spoken? for ye shall speak into the air.
10 Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig. There are, it may be, so many kinds of voices in the world, and none of them is without signification.
11 När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk. Therefore if I know not the meaning of the voice, I shall be unto him that speaketh a barbarian, and he that speaketh shall be a barbarian unto me.
12 Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens Dästa, att I nog hafven. Even so ye, forasmuch as ye are zealous of spiritual gifts, seek that ye may excel to the edifying of the church.
13 Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda. Wherefore let him that speaketh in an unknown tongue pray that he may interpret.
14 När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt. For if I pray in an unknown tongue, my spirit prayeth, but my understanding is unfruitful.
15 Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet. What is it then? I will pray with the spirit, and I will pray with the understanding also: I will sing with the spirit, and I will sing with the understanding also.
16 När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger? Else when thou shalt bless with the spirit, how shall he that occupieth the room of the unlearned say Amen at thy giving of thanks, seeing he understandeth not what thou sayest?
17 Du säger väl en god tacksägelse; men den andre varder deraf intet förbättrad. For thou verily givest thanks well, but the other is not edified.
18 Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål, än I alle. I thank my God, I speak with tongues more than ye all:
19 Men jag vill heldre tala i församlingene fem ord med mitt sinne, på det jag undervisa må andra, än eljest tiotusend ord med tungomål. Yet in the church I had rather speak five words with my understanding, that by my voice I might teach others also, than ten thousand words in an unknown tongue.
20 Käre bröder, varer icke barn i förståndet, utan varer barn i ondskone; men i förståndet varer fullkomlige. Brethren, be not children in understanding: howbeit in malice be ye children, but in understanding be men.
21 I lagen är skrifvet: Jag vill tala med andra tungor, och med andra läppar till detta folk, och de skola dock icke än så höra mig, säger Herren. In the law it is written, With men of other tongues and other lips will I speak unto this people; and yet for all that will they not hear me, saith the Lord.
22 Så äro nu tungomålen för ett tecken, icke dem som tro, utan dem som icke tro; men prophetien är tvärtemot, icke dem som otrogne äro, utan dem som trogne äro. Wherefore tongues are for a sign, not to them that believe, but to them that believe not: but prophesying serveth not for them that believe not, but for them which believe.
23 Hvar nu hela församlingen tillhopakomme på en stad, och talade alla med tungomål, och der kommo någre olärde eller otrogne in, månde de icke skola säga, att I haden mist sinnet? If therefore the whole church be come together into one place, and all speak with tongues, and there come in those that are unlearned, or unbelievers, will they not say that ye are mad?
24 Hvar I nu alle propheteraden, och der komme någor otrogen eller olärd in, han vorde straffad af dem allom, och dömd af allom; But if all prophesy, and there come in one that believeth not, or one unlearned, he is convinced of all, he is judged of all:
25 Och så vorde det, som lönligit är i hans hjerta, uppenbart; och så fölle han på sitt ansigte, tillbåde Gud, och bekände, att sannerliga vore Gud i eder. And thus are the secrets of his heart made manifest; and so falling down on his face he will worship God, and report that God is in you of a truth.
26 Huru är det då, käre bröder? När I tillsammans kommen, så hafver hvar och en af eder en Psalm; han hafver lärdom, han hafver tungomål, han hafver uppenbarelse, han hafver uttydelse; låter det allt ske till förbättring. How is it then, brethren? when ye come together, every one of you hath a psalm, hath a doctrine, hath a tongue, hath a revelation, hath an interpretation. Let all things be done unto edifying.
27 Hvar nu någor talar med tungomål, det göre han sjelf annar, eller på det mesta sjelf tredje, och då ymsom; och en tyde det ut. If any man speak in an unknown tongue, let it be by two, or at the most by three, and that by course; and let one interpret.
28 Är han icke en uttydare, så tige i församlingene; men tale vid sig sjelf, och till Gud. But if there be no interpreter, let him keep silence in the church; and let him speak to himself, and to God.
29 Men Propheterna tale två eller tre; och de andre döme derom. Let the prophets speak two or three, and let the other judge.
30 Men hvar så händer, att dem, som sitter, varder något uppenbaradt, så tige den förste. If any thing be revealed to another that sitteth by, let the first hold his peace.
31 I mågen väl alle prophetera, den ene efter den andra, på det alle måge lära, och alle varda förmanade. For ye may all prophesy one by one, that all may learn, and all may be comforted.
32 Och Propheternas andar äro Prophetomen underdånige; And the spirits of the prophets are subject to the prophets.
33 Ty Gud är icke oskickelighetenes, utan fridsens Gud, som uti alla de heligas församlingar. For God is not the author of confusion, but of peace, as in all churches of the saints.
34 Edra qvinnor tige uti församlingarna; ty dem är icke tillstadt att tala, utan att de äro underdåniga, såsom ock lagen säger. Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience, as also saith the law.
35 Men vilja de något lära, så skola de fråga sina män hemma; det står icke qvinnor väl, att de tala i församlingene. And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home: for it is a shame for women to speak in the church.
36 Eller är Guds ord utkommet ifrån eder? Eller är det allena kommet till eder? What? came the word of God out from you? or came it unto you only?
37 Der nu någor låter sig tycka att han är en Prophet, eller andelig, han besinne hvad jag skrifver eder; ty det äro Herrans bud. If any man think himself to be a prophet, or spiritual, let him acknowledge that the things that I write unto you are the commandments of the Lord.
38 Men är någor oförståndig, han vare oförständig. But if any man be ignorant, let him be ignorant.
39 Derföre, käre bröder, lägger eder vinn om att I propheteren, och förmener icke att tala med tungomål. Wherefore, brethren, covet to prophesy, and forbid not to speak with tongues.
40 Låter all ting ärliga och skickeliga tillgå. Let all things be done decently and in order.

Svenska Karl XII:s Bibel (1703) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL