로그인

욥기 39장 Swedish (1917)

Swedish (1917) · 스웨덴어 · 욥기 (Job) · 30절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Swedish (1917)King James Version
1 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger, Knowest thou the time when the wild goats of the rock bring forth? or canst thou mark when the hinds do calve?
2 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret? Canst thou number the months that they fulfil? or knowest thou the time when they bring forth?
3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda? They bow themselves, they bring forth their young ones, they cast out their sorrows.
4 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva? Their young ones are in good liking, they grow up with corn; they go forth, and return not unto them.
5 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda? Who hath sent out the wild ass free? or who hath loosed the bands of the wild ass?
6 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan. Whose house I have made the wilderness, and the barren land his dwellings.
7 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka. He scorneth the multitude of the city, neither regardeth he the crying of the driver.
8 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band? The range of the mountains is his pasture, and he searcheth after every green thing.
9 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning. Will the unicorn be willing to serve thee, or abide by thy crib?
10 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop. Canst thou bind the unicorn with his band in the furrow? or will he harrow the valleys after thee?
11 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt. Wilt thou trust him, because his strength is great? or wilt thou leave thy labour to him?
12 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba? Wilt thou believe him, that he will bring home thy seed, and gather it into thy barn?
13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna? Gavest thou the goodly wings unto the peacocks? or wings and feathers unto the ostrich?
14 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt? Which leaveth her eggs in the earth, and warmeth them in dust,
15 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge? And forgetteth that the foot may crush them, or that the wild beast may break them.
16 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar? She is hardened against her young ones, as though they were not hers: her labour is in vain without fear;
17 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden. Because God hath deprived her of wisdom, neither hath he imparted to her understanding.
18 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder. What time she lifteth up herself on high, she scorneth the horse and his rider.
19 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej. Hast thou given the horse strength? hast thou clothed his neck with thunder?
20 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd. Canst thou make him afraid as a grasshopper? the glory of his nostrils is terrible.
21 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man. He paweth in the valley, and rejoiceth in his strength: he goeth on to meet the armed men.
22 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man? He mocketh at fear, and is not affrighted; neither turneth he back from the sword.
23 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den! The quiver rattleth against him, the glittering spear and the shield.
24 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror. He swalloweth the ground with fierceness and rage: neither believeth he that it is the sound of the trumpet.
25 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd. He saith among the trumpets, Ha, ha; and he smelleth the battle afar off, the thunder of the captains, and the shouting.
26 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans. Doth the hawk fly by thy wisdom, and stretch her wings toward the south?
27 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit. Doth the eagle mount up at thy command, and make her nest on high?
28 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin. She dwelleth and abideth on the rock, upon the crag of the rock, and the strong place.
29 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder? From thence she seeketh the prey, and her eyes behold afar off.
30 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom. Så svarade nu HERREN Job och sade: Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud! Job svarade HERREN och sade: Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter. Her young ones also suck up blood: and where the slain are, there is she.

Swedish (1917) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL