욥기 10장 Swedish (1917)
Swedish (1917) · 스웨덴어 · 욥기 (Job) · 22절 · 대역: King James Version
| 절 | Swedish (1917) | King James Version |
|---|---|---|
| 1 | Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse. | My soul is weary of my life; I will leave my complaint upon myself; I will speak in the bitterness of my soul. |
| 2 | Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig. | I will say unto God, Do not condemn me; shew me wherefore thou contendest with me. |
| 3 | Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag? | Is it good unto thee that thou shouldest oppress, that thou shouldest despise the work of thine hands, and shine upon the counsel of the wicked? |
| 4 | Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se? | Hast thou eyes of flesh? or seest thou as man seeth? |
| 5 | Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider, | Are thy days as the days of man? are thy years as man’s days, |
| 6 | eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd, | That thou enquirest after mine iniquity, and searchest after my sin? |
| 7 | du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand? | Thou knowest that I am not wicked; and there is none that can deliver out of thine hand. |
| 8 | Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig! | Thine hands have made me and fashioned me together round about; yet thou dost destroy me. |
| 9 | Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft! | Remember, I beseech thee, that thou hast made me as the clay; and wilt thou bring me into dust again? |
| 10 | Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna. | Hast thou not poured me out as milk, and curdled me like cheese? |
| 11 | Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman. | Thou hast clothed me with skin and flesh, and hast fenced me with bones and sinews. |
| 12 | Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande. | Thou hast granted me life and favour, and thy visitation hath preserved my spirit. |
| 13 | Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: | And these things hast thou hid in thine heart: I know that this is with thee. |
| 14 | om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad. | If I sin, then thou markest me, and thou wilt not acquit me from mine iniquity. |
| 15 | Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd. | If I be wicked, woe unto me; and if I be righteous, yet will I not lift up my head. I am full of confusion; therefore see thou mine affliction; |
| 16 | Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig. | For it increaseth. Thou huntest me as a fierce lion: and again thou shewest thyself marvellous upon me. |
| 17 | Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig. | Thou renewest thy witnesses against me, and increasest thine indignation upon me; changes and war are against me. |
| 18 | Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig, | Wherefore then hast thou brought me forth out of the womb? Oh that I had given up the ghost, and no eye had seen me! |
| 19 | hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven. | I should have been as though I had not been; I should have been carried from the womb to the grave. |
| 20 | Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje, | Are not my days few? cease then, and let me alone, that I may take comfort a little, |
| 21 | innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land, | Before I go whence I shall not return, even to the land of darkness and the shadow of death; |
| 22 | till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten. | A land of darkness, as darkness itself; and of the shadow of death, without any order, and where the light is as darkness. |
Swedish (1917) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL