로그인

예레미야애가 3장 Swedish (1917)

Swedish (1917) · 스웨덴어 · 예레미야애가 (Lamentations) · 66절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Swedish (1917)King James Version
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris. I am the man that hath seen affliction by the rod of his wrath.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus. He hath led me, and brought me into darkness, but not into light.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter. Surely against me is he turned; he turneth his hand against me all the day.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig. My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda. He hath builded against me, and compassed me with gall and travail.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda. He hath set me in dark places, as they that be dead of old.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar. He hath hedged me about, that I cannot get out: he hath made my chain heavy.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön. Also when I cry and shout, he shutteth out my prayer.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra. He hath inclosed my ways with hewn stone, he hath made my paths crooked.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt. He was unto me as a bear lying in wait, and as a lion in secret places.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig. He hath turned aside my ways, and pulled me in pieces: he hath made me desolate.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil. He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar. He hath caused the arrows of his quiver to enter into my reins.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen. I was a derision to all my people; and their song all the day.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka. He hath filled me with bitterness, he hath made me drunken with wormwood.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska. He hath also broken my teeth with gravel stones, he hath covered me with ashes.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var. And thou hast removed my soul far off from peace: I forgat prosperity.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.» And I said, My strength and my hope is perished from the Lord:
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet! Remembering mine affliction and my misery, the wormwood and the gall.
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig. My soul hath them still in remembrance, and is humbled in me.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas: This I recall to my mind, therefore have I hope.
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet. It is of the Lord’s mercies that we are not consumed, because his compassions fail not.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. They are new every morning: great is thy faithfulness.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom. The Lord is my portion, saith my soul; therefore will I hope in him.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom. The Lord is good unto them that wait for him, to the soul that seeketh him.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN. It is good that a man should both hope and quietly wait for the salvation of the Lord.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom. It is good for a man that he bear the yoke in his youth.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom. He sitteth alone and keepeth silence, because he hath borne it upon him.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp. He putteth his mouth in the dust; if so be there may be hope.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek. He giveth his cheek to him that smiteth him: he is filled full with reproach.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid; For the Lord will not cast off for ever:
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd. But though he cause grief, yet will he have compassion according to the multitude of his mercies.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse. For he doth not afflict willingly nor grieve the children of men.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet, To crush under his feet all the prisoners of the earth,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte, To turn aside the right of a man before the face of the most High,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det? To subvert a man in his cause, the Lord approveth not.
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd? Who is he that saith, and it cometh to pass, when the Lord commandeth it not?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott? Out of the mouth of the most High proceedeth not evil and good?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd? Wherefore doth a living man complain, a man for the punishment of his sins?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN. Let us search and try our ways, and turn again to the Lord.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen. Let us lift up our heart with our hands unto God in the heavens.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det. We have transgressed and have rebelled: thou hast not pardoned.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning. Thou hast covered with anger, and persecuted us: thou hast slain, thou hast not pitied.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram. Thou hast covered thyself with a cloud, that our prayer should not pass through.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken. Thou hast made us as the offscouring and refuse in the midst of the people.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss. All our enemies have opened their mouths against us.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada. Fear and a snare is come upon us, desolation and destruction.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada. Mine eye runneth down with rivers of water for the destruction of the daughter of my people.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke, Mine eye trickleth down, and ceaseth not, without any intermission,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill. Till the Lord look down, and behold from heaven.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull. Mine eye affecteth mine heart because of all the daughters of my city.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender. Mine enemies chased me sore, like a bird, without cause.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig. They have cut off my life in the dungeon, and cast a stone upon me.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.» Waters flowed over mine head; then I said, I am cut off.
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet. I called upon thy name, O Lord, out of the low dungeon.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar. Thou hast heard my voice: hide not thine ear at my breathing, at my cry.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.» Thou drewest near in the day that I called upon thee: thou saidst, Fear not.
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv. O Lord, thou hast pleaded the causes of my soul; thou hast redeemed my life.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt. O Lord, thou hast seen my wrong: judge thou my cause.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig. Thou hast seen all their vengeance and all their imaginations against me.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig. Thou hast heard their reproach, O Lord, and all their imaginations against me;
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig. The lips of those that rose up against me, and their device against me all the day.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp. Behold their sitting down, and their rising up; I am their musick.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk. Render unto them a recompence, O Lord, according to the work of their hands.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem. Give them sorrow of heart, thy curse unto them.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. [1] Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl. Persecute and destroy them in anger from under the heavens of the Lord.

Swedish (1917) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL