로그인

시편 78편 Swedish (1917)

Swedish (1917) · 스웨덴어 · 시편 (Psalms) · 72절 · 대역: King James Version

🖍 이 판을 읽기 도구로 읽기 📖 무료성경
절Swedish (1917)King James Version
1 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord. Give ear, O my people, to my law: incline your ears to the words of my mouth.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom. I will open my mouth in a parable: I will utter dark sayings of old:
3 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss, Which we have heard and known, and our fathers have told us.
4 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort. We will not hide them from their children, shewing to the generation to come the praises of the Lord, and his strength, and his wonderful works that he hath done.
5 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn. For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children:
6 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn. That the generation to come might know them, even the children which should be born; who should arise and declare them to their children:
7 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt. That they might set their hope in God, and not forget the works of God, but keep his commandments:
8 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud. And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that set not their heart aright, and whose spirit was not stedfast with God.
9 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag. The children of Ephraim, being armed, and carrying bows, turned back in the day of battle.
10 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra. They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;
11 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se. And forgat his works, and his wonders that he had shewed them.
12 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark. Marvellous things did he in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
13 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög. He divided the sea, and caused them to pass through; and he made the waters to stand as an heap.
14 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken. In the daytime also he led them with a cloud, and all the night with a light of fire.
15 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav. He clave the rocks in the wilderness, and gave them drink as out of the great depths.
16 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar. He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
17 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen. And they sinned yet more against him by provoking the most High in the wilderness.
18 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad. And they tempted God in their heart by asking meat for their lust.
19 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen? Yea, they spake against God; they said, Can God furnish a table in the wilderness?
20 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?» Behold, he smote the rock, that the waters gushed out, and the streams overflowed; can he give bread also? can he provide flesh for his people?
21 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel, Therefore the Lord heard this, and was wroth: so a fire was kindled against Jacob, and anger also came up against Israel;
22 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning. Because they believed not in God, and trusted not in his salvation:
23 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar; Though he had commanded the clouds from above, and opened the doors of heaven,
24 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem. And had rained down manna upon them to eat, and had given them of the corn of heaven.
25 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest. Man did eat angels’ food: he sent them meat to the full.
26 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram. He caused an east wind to blow in the heaven: and by his power he brought in the south wind.
27 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand; He rained flesh also upon them as dust, and feathered fowls like as the sand of the sea:
28 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning. And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations.
29 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter. So they did eat, and were well filled: for he gave them their own desire;
30 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun, They were not estranged from their lust. But while their meat was yet in their mouths,
31 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män. The wrath of God came upon them, and slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.
32 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under. For all this they sinned still, and believed not for his wondrous works.
33 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång. Therefore their days did he consume in vanity, and their years in trouble.
34 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud. When he slew them, then they sought him: and they returned and enquired early after God.
35 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare; And they remembered that God was their rock, and the high God their redeemer.
36 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga. Nevertheless they did flatter him with their mouth, and they lied unto him with their tongues.
37 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund. For their heart was not right with him, neither were they stedfast in his covenant.
38 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram. But he, being full of compassion, forgave their iniquity, and destroyed them not: yea, many a time turned he his anger away, and did not stir up all his wrath.
39 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter. For he remembered that they were but flesh; a wind that passeth away, and cometh not again.
40 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken! How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert!
41 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige. Yea, they turned back and tempted God, and limited the Holy One of Israel.
42 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen, They remembered not his hand, nor the day when he delivered them from the enemy.
43 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark. How he had wrought his signs in Egypt, and his wonders in the field of Zoan:
44 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; And had turned their rivers into blood; and their floods, that they could not drink.
45 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv. He sent divers sorts of flies among them, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
46 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor; He gave also their increase unto the caterpiller, and their labour unto the locust.
47 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar; He destroyed their vines with hail, and their sycomore trees with frost.
48 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar. He gave up their cattle also to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
49 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar. He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and trouble, by sending evil angels among them.
50 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten. He made a way to his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
51 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor. And smote all the firstborn in Egypt; the chief of their strength in the tabernacles of Ham:
52 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen. But made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
53 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet. And he led them on safely, so that they feared not: but the sea overwhelmed their enemies.
54 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat. And he brought them to the border of his sanctuary, even to this mountain, which his right hand had purchased.
55 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor. He cast out the heathen also before them, and divided them an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
56 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd; Yet they tempted and provoked the most high God, and kept not his testimonies:
57 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker. But turned back, and dealt unfaithfully like their fathers: they were turned aside like a deceitful bow.
58 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten. For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
59 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm. When God heard this, he was wroth, and greatly abhorred Israel:
60 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna; So that he forsook the tabernacle of Shiloh, the tent which he placed among men;
61 han gav sin makt[1] i fångenskap och sin ära i fiendehand. And delivered his strength into captivity, and his glory into the enemy’s hand.
62 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han. He gave his people over also unto the sword; and was wroth with his inheritance.
63 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång. The fire consumed their young men; and their maidens were not given to marriage.
64 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt. Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.
65 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin. Then the Lord awaked as one out of sleep, and like a mighty man that shouteth by reason of wine.
66 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem. And he smote his enemies in the hinder parts: he put them to a perpetual reproach.
67 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam. Moreover he refused the tabernacle of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim:
68 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade. But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved.
69 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt. And he built his sanctuary like high palaces, like the earth which he hath established for ever.
70 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor. He chose David also his servant, and took him from the sheepfolds:
71 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. From following the ewes great with young he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
72 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand. [1] Se Makt i Ordförkl. So he fed them according to the integrity of his heart; and guided them by the skilfulness of his hands.

Swedish (1917) — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: 공개 도메인 (Public Domain) · 출처 ↗
King James Version — getbible.net(CrossWire SWORD 모듈)에서 가져옴 · 라이선스: GPL